Ja, jag lever ännu, nästan i alla fall. Gårdagens spenderades till största delen i sion, först de sista förberedelserna inför det stundande bröllopet och sedan själva bröllopet. Det var ett väldigt fint bröllop med ett väldigt fint brudpar. Det gick helt okej med min uppgift då, hade alltså hand om all multimedia både under vigseln och festen, förutom då själva skype (Vi hade kontakt med brudgummens familj i Guyana hela tiden över skype). Men brudparet och gästerna verkade nöjda med insatsen.
Det blev sent innan man kom hem, för att efter att programmet tagit slut på festen blev det party och folk som dansade. Det var vilt och sjukt roligt. Jag försökte då rädda det jag kunde av mitt system ut vägen för det dansande folket. Resultat: folk hade roligt, det blev varmt och väldigt sent.
Innan jag senare åkte hem för att sova åkte jag ut med en vän en stund för att komma bort lite. Mycket trevligt hade vi och jag insåg än en gång hur trevligt det är att dela livet med andra människor och när andra människor delar sitt liv med en.
Idag har jag bara försökt ta igen lite sömnbrist och varit till sion ett varv på möte. Inga uppgifter denna gång, och det var nog ganska så skönt. Det jag däremot insåg under mötet var desto mindre trevligt. Jag insåg att jag under de senaste dagarna tappat en viktig del av mig själv. Man skulle nästan kunna säga att jag tappat mitt hjärta. Det är bara tomt och mörkt.
This is the day I realized that I have lost myself.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar