Teamliv, saknad och livet

Är hemma! Jo, faktiskt, efter tre dygn på resande fot me sikte på Finland är jag nu hemma igen! Vi stannade och sov en natt i Warszawa plus några timmar på stan, men annars så resten av tiden i minibussarna.

Jag har haft en helt fantastisk sommar som jag nog inte kommer att glömma in första taget! Att träffa och resa med ny människor som nu är ens vänner. Att träffa och stifta bekantskap med den lokala befolkningen på de orter där vi varit. Att köra våra konserter, andra program, och att helt enkelt bara tjäna Gud.

Saknar redan gänget, det är konstigt tyst just nu, och det blir konstigt att sova i en riktig säng, och inte dela rum med en massa andra, plus att man inte mer behöver leva i en kappsäck. Mindre program är det också, men jag har verkligen gillat programmet, speciellt konserterna, samt roadningen som varit enormt kul de sista gångerna. Mycket på grund av flippande, men sådant händer.

Att se teamet fungera tillsammans, se dem ha roligt tillsammans. Sådant glädjer mitt hjärta, gemenskap med andra människor, och vänskap, glädje, kärlek. Att verkligen få känna att här har jag något att ge, här känner jag mig hemma.

Saknar människorna, ställena, teamlivet.

Nåja, när man kom hem idag iallafall fick jag träffa några av mina vänner här hemma, plus att vi mitt i allt for på en inflytningsfest, och där fick träffa mer människor. Det var bra, för nu blir det inte så mycket sådant, eftersom vi kommer att ha besök från amerika inför det stundande bröllopet på lördag (min kusin).

slutrakan, konsert och hemfärd

Ute på sista rakan nu, imorgon blir det hemfärd. Vi startar då från Bugoino, styr kosan mot Tallin, och kommer på onsdag morgon ta båten från Tallin till Helsningfors. Med andra ord är jag hemma igen någon gång på onsdagen.

Mycket att göra när man kommer hem, bröllop, amerikabesök, och dylikt, men annars hoppas jag att det är rätt så lungt. Eller åtminstone kommer jag nog att ta det rätt så lungt ett tag.

Men nu måsta jag dra vidare, städa bilar, äta lite, och sedan förbereda sig för kvällen och den sista konserten. Beroende på vädret blir det en vanlig konsert ute, eller en improviserad version inomhus.

Ha det bra, och njut! :)

Teamliv, naturen och livet!

Tjena! Jag lever annu! Otroligt! Ni maste ursakta att alla prickar ar borta, med undantag av "i".

Ja jag lever och njuter fullt ut av livet just nu! Det ar bara underbart att vara har. Varme, kallt vatten att simma i, sprida gladje, och umgas med en hel hog fantastiska mannikskor! Vi befinner oss nu i Capljina, Bosnien, men sover i Mostar, ca 30-40 min bilfard harifran. Riktigt fina stallen har vi bott pa, och jag njuter nog riktigt. Varmen ar ocksa med oss, vi har haft over 40 grader nu i atminstone tva dagar. Man haller inte reda pa det sa bra, men.

Saknar er dar hemma! Det kommer alltid stunder nar man bara langtar hem till sina vanner dar hemma. Men overlag ar det riktigt bra! Mycket tack vare de fantastiska manniskorna man ar har med. Vi ska nu vara har i nagon dag till, sedan far vi till den Kroatiska kusten i en dag och chillar.

Har varit pa stranden nu nagon dag, och det ar riktigt varmt, medan vattnet ar valdigt kallt! Skulle inte ha trott det men. Ja, det finns ganska mycket man skulle kunna saga, men det finns helt enkelt inte tid, och dessutom ar det sa mycket att man inte vet var man ska borja.

Naja, livet ar underbart och sa ar Jesus! Ha det bra dar hemma och kom ihag att kolla pa Team Actions hemsida for mer uppdateringar om vart arbete har, samt bilder, varav de flesta ar mina anda.

http://teamaction.org/?p=29

Osijek, värme och teamliv

Hejsan där hemma! Hälsningar från ett soligt och varmt Osijek! (Kroatien).

Livet det rullar på, och jag kan inte annat än att njuta! Teamlivet är något jag tycker alla ska prova på! Jag njuter så mycket jag kan, av omgivningen, konserterna, människorna (både lokala och vi i teamet). Det finns så mycket att njuta av. Det enkla att bara få berätta sin livshistora och hur Gud har berört en i sitt eget liv. Fantastiskt.

Vi befinner oss då i Osijek, och vi har nu varit på resade fot i en vecka. Kom fram i tisdags hit, och har sedan det haft lite undervisning för de lokala, haft konserter, och haft det allmänt roligt och svettigt. Det är varmt här, över 30 grader varje dag tror jag, och jag har nog inte behövt frysa på denna resa alls.

Det är så mycket jag skulle vilja berätta om, bilresan ner, den gången när Lukke nös och nästan skrämde ihjäl ett affärsbiträde, glassen vid floden, turerna in till stan, flippandet på kvällarna och mornarna, drama, övningar, skratt, "vattenkrig", konserter, chill vid poolen. Och så mycket mer! Det finns som sagt så mycket att berätta! Livet är underbart, och jag ångrar inte för en sekund att jag kom med på denna resa!

Ah, jag stormtrivs, och idag hade jag mitt första vittnesbörd på denna resa, och det var inför några hundra pers, eller hur många som nu sedan befann sig på poolområdet där vi hade konserten. Tycker om konserterna, och nu börjar man komma in i systemet också. Människorna lär man känna allt bättre, och ja, jag saknar ord. Det enda tråkiga är att vi har haft några pers sjuka här, och nu har den siste hamnat in på sjukhus. Inte najs, men vi har en stor Gud, och allt blir bra.

Imoron har vi vår första lediga dag, och vi är lediga hela dagen, vet inte riktigt hur jag skall spendera all den lediga tid man får, men nog hittar vi på något. Vi kommer även att befinna oss i Osijek nästan en vecka till innan vi beger oss till Bosnien.

Ha det bra där hemma, och ni vet väl att ni är helt fantastiska! Saknar er!