Idag ska ni få ett utdrag från min senaste novell: ELD. Det är ännu den oediterade och oslipade versionen, så ni får stå ut med lite grammatikaliska fel och stavfel, men tänkte ändå dela den med er eftersom jag själv är så excited över den! Enjoy!
...Okej, jag var redo att åka så länge det betydde att Markus skulle vara i säkerhet, jag kunde göra det för hans skull. Jag nickade sakta åt
Daniel som för att visa att jag inte tänkte argumentera mer. Jag tog mina saker
och vi gick ut från caféet, Daniel tätt vid min sida, och de två andra gick en
bit framför och bakom oss. Vi gick några meter nerför gatan när det plötsligt
kom en bil mot oss i hög hastighet och tvärnitade vid trottoarkanten där vi
stod. Daniel öppnade dörren åt mig och jag hoppade in, jag kunde inte låta bli
att dra på munnen lite åt allt detta. Så surrealistiskt! Det var precis som på
film!
Men detta var ingen film, detta var på riktigt - jag flydde för mitt liv. Jag flydde för att Markus skulle vara i säkerhet...Skymningen lade sig sakta över staden och gatlamporna tändes just som vi nådde utkanten av staden och susade ut på motorvägen. Snart såg man knappt skenet från stadens alla lampor och jag kände hur sorgen överväldigade mig. Allt var nu borta, jag lämnade ett helt liv efter mig. Jag lämnade Markus efter mig, han fanns kvar där under stadslampornas sken och här satt jag i en bil som vi flög genom natten mot något okänt. Ett nytt liv.
Markus, tänkte jag, snälla förlåt mig!
Jag kommer alltid att älska dig och aldrig någonsin lämna dig
- även om jag aldrig kommer att få se dig igen!
©Amanda Ehn
Så, vad tycks? Någon som vill läsa resten av novellen? Kommentera också gärna vad ni tycker så här långt! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar