Oh, how I miss my crazy and fabulously-epic Närpes people!
Sedan i torsdags befinner jag mig återigen i mitt älskade Vasa efter 11 fantastiska dagar i Närpes. Det har varit mycket att göra, stress och press, men mest av allt har det varit lärorikt och så otroligt roligt! Närpes-vistelsen avslutades med fina diskussioner och lite natt-äventyr bland åkrar, vass och diken.
När jag skulle styra hemåt på torsdagen fann jag mig konstigt kluven. Det skulle bli skönt att få komma hem till sitt eget, men jag ville inte lämna Närpes. Där hemma väntade bara den tomma lägenheten, listan med saker att göra, de sista skol-deadlinerna och allt som hör vardagen till.
Men, istället för att få saker gjorda finner jag ensamheten pressande, jag får inget gjort och sitter endera på balkongen och lapar sol eller stirrar tomt mot TVn där film efter film rullar förbi. Visst, jag har också varit till Sion två gånger och träffat lite Vasa-människor - fint så, och så har jag äntligen fått se hockey! Två höjdpunkter, plus dagens varma väder som försöker väga upp mot ineffektivitet och ensamhet. Grillen har jag förresten också invigt.
Egentligen tror jag att detta är precis vad jag behöver - lite egentid. Få koppla av och koppla bort allt en stund och bara ladda batterierna. Bättre skulle det vara om jag fick de där sista deadlinerna skrivna, lägenheten städad och bort med disk-&tvättberget.
Allt har sin tid, men just nu saknar jag faktiskt all the epic Närpes-people!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar