29 juli 2010

Teamliv, saknad och livet

Är hemma! Jo, faktiskt, efter tre dygn på resande fot me sikte på Finland är jag nu hemma igen! Vi stannade och sov en natt i Warszawa plus några timmar på stan, men annars så resten av tiden i minibussarna.

Jag har haft en helt fantastisk sommar som jag nog inte kommer att glömma in första taget! Att träffa och resa med ny människor som nu är ens vänner. Att träffa och stifta bekantskap med den lokala befolkningen på de orter där vi varit. Att köra våra konserter, andra program, och att helt enkelt bara tjäna Gud.

Saknar redan gänget, det är konstigt tyst just nu, och det blir konstigt att sova i en riktig säng, och inte dela rum med en massa andra, plus att man inte mer behöver leva i en kappsäck. Mindre program är det också, men jag har verkligen gillat programmet, speciellt konserterna, samt roadningen som varit enormt kul de sista gångerna. Mycket på grund av flippande, men sådant händer.

Att se teamet fungera tillsammans, se dem ha roligt tillsammans. Sådant glädjer mitt hjärta, gemenskap med andra människor, och vänskap, glädje, kärlek. Att verkligen få känna att här har jag något att ge, här känner jag mig hemma.

Saknar människorna, ställena, teamlivet.

Nåja, när man kom hem idag iallafall fick jag träffa några av mina vänner här hemma, plus att vi mitt i allt for på en inflytningsfest, och där fick träffa mer människor. Det var bra, för nu blir det inte så mycket sådant, eftersom vi kommer att ha besök från amerika inför det stundande bröllopet på lördag (min kusin).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar