25 september 2010

Your love never changes

Ne, nu får det vara nog! Nog skall man lyckas varje dag nog. Jag försov mig, igen. Jag gör det varje dag nu, och speciellt denna gång känns det inte alls bra. Inte det minsta heller. Idag var det ett möte/planeringstillfälle jag skulle ha måsta vara på eftersom jag har ansvaret för powerpointen i sion, men icke. De känns inte alls bra. Jag vill ju bara kunna vakna i tid, är det nu så mycket begärt? Tydligen. När man inte hör väckarklockan är det lite värre med att vakna. Men ändå.

Gårdagen var helt okej. Min ena sambo/kämppis fyllde 18 ågår, så de firade vi med gemensam frukost plus kladdkaka vi andra hade bakat under natten. Sedan fortsatte dagen med studentskrivningar, kalas (min fasters man denna gång), skjutsande och till sist fortsatte födelsedags-firandet med lovsångsövning med födelsedagsbarnets lovsångsteam. Vad jag gjorde där är en bra fråga, men där var jag i alla fall. Efter övningen kom nästan alla till oss där det vankades pizza, citronpaj och det som var kvar av kladdkakan från morgonen. Vi hade det jättetrevligt, även om vi blev aningen slöa allihop efter en stund. 

Idag ska vi också fortsätta firandet, eller ikväll, med det "riktiga" kalaset om man nu säger så. Det väntas komma mycket folk hit, och kan kanske bli aningen trångt, men inte kan man väl ta det så hårt, kul blir det i alla fall. En film och lite fixande inför kalaset ännu ikväll står ännu på schemat, men annars är det chill. Bara jag skulle bli av med min huvudvärk och min sjuka nacke så blir nog allting bra ännu idag. Hoppas jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar