28 oktober 2010

You know you can't stay right where you fell

Har länge tänkt att jag skall börja lägga upp bilder i samband med mina monotona och extremt långa inlägg. Visst, med en bild med skulle inlägget bli längre, men det är ju en annan sak. Det är ju en bild. En bild säger mer än tusen ord, och man behöver inte läsa dem, endast beskåda och ändå veta vad där står. Praktiskt. 

Det har varit en tung dag. Inte har det varit helt lätt. Fick idag reda på att jag måste vara i skolan på självständighetsdagen. Woho! Eller? Kanske inte nej. Vad skall ni göra på självständighetsdagen? Jag skall vara i skolan och öva inför julshowen i x antal timmar. Så, dit for min plan att åka ner till nyland den helgen. Aj.

Det är väldigt mycket nu, och jag tycker allt har trillat ner från hyllan nu på samma gång. Sjukt tar det också när allting slår en. Speciellt de som träffar redan existerande blåmärken. Vad filosofisk och kryptisk man var idag nudå. Nåja, för den som inte förstår kan jag summera det hela: i princip allt är åt skogen. Okej, inte allt, men väldigt mycket. Inte är allt om mig heller, men jag och mitt hjärta för andra känner med dem som har det jobbigt nu. De är några, och inte är det alltid småsaker heller, men jag vill inget hellre än att finnas där för dem.

Läste en av mina vänners bloggar igår kväll innan jag skulle sova, eller egentligen läsa mer till den tent jag hade idag. Vilken glädje! Det var nog dagens! That made my day! Så, tack! Det är bra med små glädjeämnen varje dag. Hur länge lever man inre på dem? Dagar som dessa så betyder just de små glädjeämnena så hemskt mycket! En kram, ett meddelande, ett leende, uppmuntran, en väns framsteg, det finns massor!

Livet. Saknad. Längtan. Vänner. Kärlek.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar