16 november 2010

I’ll always love you the way that a father should love his daughter

Egentligen är det väldigt förvirrande att det blir mörkt så fort på dagarna. Idag slutade vi redan klockan 12, som var denna veckas undantag. Redde upp i rummet och for ut i någon timme och när man kom hem igen tyckte man att klockan skulle kunna vara något runt åtta, sådär passligt mörkt ute och allt. Men nej du, klockan var inte mer än en stund före fyra. 

Ordnade riktig stämning i köket i dag. Inte mindre än 15 levande ljus, fint sällskap, snön som faller utanför fönstret och julmusik. Glögg fixades senare också. Det blir inte mycket mer julstämning än så. Eventuellt hade man kunnat tänka att julgodiset saknades, men. 

En trevlig kväll med trevligt besök har det varit. Känner mig stel som en pinne efter att ha spenderat mer än en timme på ett dragigt golv. Men är soffan ockuperad så är den. Har även fantastiska "sambon"! Den ena som diskar fast hon inte har lust, dammsuger ens rum medan man är ute och yrar, och den andra som sjunger fina sånger när man kommer hem, eller annars bara får en på gott humör. 

Nu är det en sådan tid när allt är åt skogen, ingenting är roligt. Inte vill man göra något, och man är bara leid. Whopido.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar