En hektiskt dag på kontoret; och så kommer det att fortsätta nu i fyra veckor framåt. Så, min tid vid en av de lugnare skrivborden är över för att nu jobba mina sista fyra veckor vid en av de mest hektiska skrivborden.
Nu på kvällen har jag svårt att slita mig från den ständiga nyhetsströmning som kommer från Norge. Man kan inte låta bli att beröras av alla historier, hur överlevande från Utøya kom tillbaka för att rista in hjärtan i de stenar mitt emot ön vid ett minnesmärke. När man ser de många av av blommor och ljus runtom i Norge och världen.
Jag kan inte låta bli. För många kommer livet aldrig mer bli det samma, och jag önskar och ber att varken jag eller de i min omgivning någonsin behöver gå igenom den otroliga sorg det innebär att förlora någon när och kär så plötsligt eller så brutalt.
På ett sätt hoppas jag att jag aldrig kommer att förstå den sorg många går igenom. Samtidigt går alla mina tankar till dem som så brutalt tvingas gå igenom den sorgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar