Har spenderat största delen av dagen åt att sova eller vila på soffan och njutit av att få vila upp sig ordentligt. Samtidigt som tröttheten börjar ge med sig så kommer jag också på mig själv med att sakna allting. Kombi 2012.
Alla deltagare, att tjata på dem att sova någon gång, att se dem härja, se livsglädjen i deras ögon, att få vara med och forma dem i ett litet hörn, vara med och se dem bli berörda av Gud. Jag saknar våra vilda kvällar som senare avrundades med frivillig bön, en fantastisk tid på dagen då folk lovsjöng, berördes av det som sades och av Gud. Och sedan de kvällar/nätter vi härja med dem se entusiasmen hos dem. Fantastiska människor var och en av dem!
Sedan har vi det fantastiska ledarteam jag saknar. Allt flipp i ledarrummet. De gånger vi fått kocken att gråta av skratt. De gånger vi inte fått nå gjort för att alla varit för trötta och fått i sig för mycket socker så allting var roligt. De fina och halv-galna program vi planerade. Att få se människor villiga att ge av sin egen tid, ge av sig själva och offra sina sömntimmar för att ta hand om andra. Härja med deltagarna, ta hand om deltagarna. Riktiga ledare. Saknar er, och är stolta över er!
Om man ändå kunde vrida tillbaka klockan och återvända. Men, det går inte - bara att njuta av minnena och konstatera att det var en fantastisk vecka, åtminstone jag tycker det.
Nå, life goes on, och nu är det bestämt; på onsdag morgon, tidig morgon lämnar jag Vasa för att senare på kvällen få ligga på en klippa ute vid vattnet i ålands skärgård, ute på Kyrkogårdsö! Can't wait!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar