We are all broken - one way or another

En rik man i mellanöstern skulle bygga ett nytt ståtligt palats åt sig och bara det bästa skulle han ha. Ett av rummen i palatset ville han ha som en spegelsal - golvet, väggarna och taket skulle bestå av speglar. Så, hans byggmästare gjorde som den rike mannen ville och beställde sedan speglarna från Frankrike därifrån de skeppades till mellanöstern där den rike mannen bodde.
Men under resan råkade skeppet ut för tuffa vindar och hård sjögång, så när byggmästaren till sist fick sin last med speglarna och öppnade upp den var nästan alla speglar krossade. Uppgiven och lite förtvivlad inser han att han inte kan använda dem utan att det bara är att föra allt till soptippen. 

Vad skulle han göra nu? 

Då var där en man som funderade - finns det inte något sätt som vi ändå kan använda speglarna på? Mannen började då bit för bit limma upp speglarna och de krossade bitarna i palatsets "spegelrum". När han en dag var klar och det var dags för den rike mannen att komma och inspektera bygget var byggmästaren väldigt nervös. Den rike mannen kom in, såg rummet och till sist utbrister han: 

"Det här är bättre! Mycket bättre än det jag någonsin kunde föreställa mig"

Så, vad ville jag då med den här berättelsen. Jo, Kenneth Petterson använde den i sin predikan på 11-mötet i söndags och den liksom fastnade med mig. Annat också från de två mötena, men speciellt denna. Vad jag får ut av den här berättelsen - eller liknelsen om man så vill - är: 

• Vi är som de här krossade speglarna, men oavsätt om vi är hela eller brustna så kan Gud använda oss
• Han kan använda oss och göra saker så mycket bättre än vi någonsin kunde tro
• vi duger som vi är - brustna, smutsiga..jag är oavsätt tillräcklig för Gud
• tillsammans är vi så mycket mer än ensamma

Säkert kan man hitta mer, men speciellt det här med att vi behöver inte vara hela, vi får vara brustna. Med Gud så kan han ta oss som är brustna och göra det så mycket bättre än vi någonsin föreställde oss.