2 oktober 2010

There's a hope that never fails

Det blev en kväll som heter duga. Riktigt bra. Sällskapet var det inge fel på, tvärtom så var sällskapet fantastiskt. Tack för glädjen!

Eftermiddagen spenderades största delen ensam hemma. Städade i rummet och diskade undan all disk som fanns i köket sedan gårdagen och tidigare. Sedan blev jag tillfrågad att fara hem till farsan på mat, och eftersom jag inte hade så mycket att göra gjorde jag det. Busade en hel del med syrran och plast-syskonen, några blåmärken lär jag också ha fått på köpet. Men roligt var det. 

På hemvägen hämtade jag S från Kvevlax och sedan blev det chill i soffan med en film på i bakgrunden medan vi talade. Funderade ett tag på vad vi skulle göra, och sedan blev det väl klart att vi skulle fara hem till B senare på kvällen då de skulle laga plättar. 

Senare visade det sig att vi for en sväng via Makuuni där L och D var, så de fick ju ändå skjuts tillbaka till B, så jag tror inte de tog det så hårt. Väl där hamnade jag och S i soffan där, och vi flippade ganska så totalt ett varv där. Stackarna måste ju ha tyckt vi var konstiga, fast jag tror ändå en del av dem var vana. Man skall ju vara sig själv. 

Plättarna var goda, och killarna gjorde ett ypperligt jobb på att äta upp den rätt så rejela högen plättar, men de var ju ändå fyra stycken. Jag och S åt tillsammans tre stycken, medan en av killarna ensam hade ätit 18 stycken, trodde han. Medan vi åt plättarna såg vi på en film, som nog var bra, och innehöll en del komiska scener, men som nog annars var helt bra. 

En absolut fantastisk kväll, så S och jag kom fram till att vi borde fara hem till folk oftare istället för att bara ha folk till oss. Det är ju riktigt trevligt att fara hem till folk, speciellt när man får känna sig riktigt hemma, och vara sig själv. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar