29 november 2010

I can see your light and you will always shine

När jag nu ser tillbaka på dagen får nog denna dag gå till historien som en av de där dagarna som upplevts som långa. Allt på grund av att man hunnit med så mycket. Men det är väl en bra sak? 

Sitter just nu helt ensam i lägenheten, och kommer även fortsätta vara ensam i lägenheten på obestämd tid. Omständigheter brukar orsaken kallas. Sitter och blickar ut genom vårt köksfönster och möts av det vackra vintervädret. Nog är det allt tjusigt när träden blir alldeles vita och det ser så där ruggigt kallt ut. Det är nog speciellt och väldigt fint med helt vita träd. Det har varit fint men kallt väder idag. Skulle jag beskriva vädret skulle jag nog beskriva det som "vitt".

Det finns nog någon bra sak med att ha en gatlykta rakt utanför fönstret. När det är mörkt och det snöar så där passligt lite så att man inte ser snöflingorna förutom direkt under lampan, och snöflingorna sakta, sakta seglar ner mot marken. Då är det mysigt. Har aldrig sett snöflingor röra sig så långsamt, det såg helt fantastiskt fint ut. 

Idag har jag kommit fram till att det kanske nog skulle vara roligt att stå inför en hel del folk och prata. Som att stå framför en församling och predika. Det vore en rolig erfarenhet. Jo, det vill jag göra, kanske inte än, men någon gång. Definitivt. Ibland måste man kanske inte bara gömma sig bakom en massa teknik utan ta ett steg framåt och låta folk se ens ansikte också. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar