Den långa dagen som bara fortsätter och aldrig tycks ta slut. Steg upp före klockan 6 i morse, vilket är emot mina principer. Eller, en princip som jag kom på idag. Jag är inte skapt för det. Plus att när man går till skolan och kikar upp mot himlen är himlen stjärnklar. Det är också mot mina principer. Visst, i vinter kommer jag väl ändå gå till skolan under stjärnklar himmel, eventuellt, minns inte från förra året, men jag kommer åtminstone inte stiga upp före klockan 6.
Jag återvände för sista gången till medeltiden idag. Yrkesprov var det dessutom. Men ingen stress togs över det faktumet. Eftermiddagen och kvällen har varit en enda slö härva, och jag har egentligen inte gjort så mycket. Gnuggat mina sömniga hjärnceller för att komma på varför jag har ett blåmärke bredvid min ena knog, plus ett mitt på armen. Ömma är de också.
Hittade en novell jag skrev för två år sedan, och plötsligt får jag lust att skriva en ny novell. Kan inte säga att de blir bra, men det är roligt att skriva. Kanske det också är en av orsakerna till att mina inlägg blir så långa? Har nu skrivit två och en halv sida, men tröttheten håller på att söva ner mig, så jag får ta fortsättningen någon annan dag.
Kan inte låta bli att var och varannan minut kasta ett öga på chatten för att se om några av mina saknade och helt fantastiska nylänningar skulle logga in. Kan inte förneka detta faktum. Någon av de fantastiska österbottningarna skulle också gärna få logga in.
Jag vill träffa Dig snart. En kaffe/te/filmkväll/promenad? Det finns inget bättre än kvalitetstid med vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar