15 december 2010

I can't stand the distance - I can't dream alone

Vad är det som gör att vi finns till just här? Vad är det som gör att vi är just den man är? Varför är jag jag? Varför bor jag här? Så många frågor, skulle kunna fortsätta ett bra tag till. Men så lite svar. Tur är väl att Jesus har alla svaren. 

Filippiner-teamet har anlänt till Merida och skall nu vara där i närmare fyra veckor. Detta gör att alla minnen från sommarens team på Balkan kommer till liv. Jag längtar att få fara på ett liknande team igen, men det är inte min tur än. Värmen är något man faktiskt saknar nu när man känner sig genomfrusen bara för att man vågat sticka näsan utanför dörren. 

Människorna. För att inte tala om dem! Dels det egna teamet, men även alla de man träffade i Osijek och alla andra fantastiska ställen man var på. Alla de otaliga timmar i buss, alla konserter, gemenskapsdagar, stränderna, Mostar, Bugoino, Warzawa, luftmadrasser, konserter, möten. Allt. Jag saknar allt detta. 

Anything is possible if You just believe..
Där har vi den där förädiska saknaden igen. Då den bara skall riva och slita i bröstet på en. Varför det? Snart är det i alla fall MVV, och då får man träffa en hel del av de saknade nylänningarna. 

Dagens låt. Lyssna på texten. Texten säger det mesta idag.

Det är tungt nu. Vet inte varför. Men saknaden och alla minnen sköljer över mig. Vänner för livet, ja, är det inte fantastiskt? Jag vill alltid finnas där för alla mina vänner. Alltid. Det ska du veta du fina människa. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar