Tror seriöst att det var något i planeringen som gick snett när vårt schema lagades. Jag menar, vad är det för sätt att sätta en av de två längsta dagarna på en måndag?! Det är ju inte så att man är färdigt trött på måndagen sådär annars, utan man skall också vara i skolan mellan åtta och fyra. Sedan på tisdag, ja då behöver man bara vara mellan åtta och tolv. Egentligen klagar jag inte. Det är nog skönt att sluta klockan tolv två dagar i veckan.
Annars flyter allt på, jag börjar sakta inse att jag mår bra, att jag på riktigt kan säga att jag mår bra för första gången sedan mitt nya liv började för snart tre år sedan. Slutet av mitt gamla liv var nog ingen höjdare heller, alls, så egentligen vet jag inte hur länge jag inte har kunnat helt ärligt säga att jag mår bra. Hur sorgligt är inte det? Egentligen. Alla borde få säga att man mår bra, men jag vet att det inte finns så många sådana. Många säger det, men är de helt och hållet ärliga?
Jag har funderat massor, igen. Mycket på mina vänner och framtiden. Jag var ut och körde idag tillsammans med Jesus, och det var nog riktigt fint. Det mitt hjärta längtar efter, både för mig själv och för andra, kommer att orda sig. Snart. Jag tror på det och jag fortsätter att be för det. En älskande och helt fantastisk Fader det är vad vi har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar