Det är så ofta nu för tiden jag önskar Åland skulle vara lite närmare hem, eller åtminstone att min åländska syster skulle bo lite (mycket) närmare Vasa än 9 timmars resa bort.
Mina veckor är från och med nu mer fullspäckade än de varit på ett halvt år (med få undantag). Jobb, hösten som drar igång med allt som hör den till - SFC, församlingen, konferenshelger, planerade av större evenmang, universitetsstudierna och annat som överraskar en på vägen. Ser fram emot det mesta, även om de alla för med sig sina individuella utmaningar.
Men samtidigt känner jag att jag inte kommer att orka med allt. Att jag redan nu känner mig slutkörd. Och jag vet vad det beror på, men inte hur jag ska lösa det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar