Att frysa har inte varit någon nyhet här det senaste dygnet, men nu tycker jag att de fått det lite varmare överallt - fast jag springer ändå konstant med stickatröjan och halsduken på. Imorse då man vaknade var näsan nästan som en isbit.
Ett helt bra morgonmöte blev det, ska jag vara ärlig så minns jag inte så mycket från det, inget specifikt i alla fall. Mycket frustration och stress har det också varit idag, och det är inte bara en gång som jag haft lusten att skälla ut någon/några person/-er. MVV kommer alltid att vara MVV gällande information (eller bristen på den), allt material dyker alltid upp där mellan 25min innan mötet börjar tills 7min efter att mötet börjat, osv. I år är inget undantag. Det bland några andra saker har fått mina nerver att ryka och stressnivån flyga i taket. Så där så att man nästan smäller av. Ibland känner jag att folk inte vet hur jobbigt det är när information och material inte kommer i tid och att de tror det tar 10sec att fixa. Gör det bättre själv säger ja bara!
Nåväl. Efter morgonmötet blev det lunch med de två söta fjollorna nedan på bild. Därefter begav vi oss ut på Hangös gator. Hittade massa små hus i alla regnbågens färger, en massa is, en snygg kyrka, världens mysigaste filt (så man slipper frysa), en tvär-arg gubbe som höll på att köra på och över diverse bilar och folk. Nog är väl Hangö helt fint - det vi sett av det hittills, men som en härifrån påpekade så är vi ju här lite off-season.
Efter att vi vandrat tillbaka till skolan blev det att jobba lite, helt chill som det är timmarna innan mötet, tills klockan är 30 min innan mötet. Från den tidpunkten händer allt. Mat har jag också hunnit äta och efter det blev jag bombaderad av uppgifter, hade ingen tid och tusen människor ryckte tag i mig hela tiden. All the joy! Missförstå mig rätt, egentligen skulle det vara ganska kul nog, men då det brister i administrationen, informationsflödet och kommunikationen är det lätt att en tekniker som jag är smått bitter och sönderstressad. Plus därtill att folk lovar att inte börja mötet innan man är klar och har sagt till att de inte ska men ändå börjar mötet innan man är klar - utan att fråga - så är inte det trevligaste och mest uppskattade.
Ett väldigt fint sällskap vid teknikbordet har jag i alla fall, personer som stöttar mig har jag också, plus mitt surivival-kit: fazers blå & pepsi max! Mötet blev nog helt bra, och jag är okej nöjd med min prestation, men med tanke på när allt material och dyl. kom till mig vågar jag nästan säga att efter omständigheterna gick det bra. Det är bara synd att folk inte förstår omständigheterna. Vi har också sjungit lovsånger på italienska, röjt loss och halvt skrattat sönder oss under kvällens gång.
Nu är klockan mycket och ännu är det åtta möten och fyra dagar kvar. But - I survived day two!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar