Sedan sist har jag bland annat vikarierat på eftis, haft flera filmkvällar, varit på crew-träff i Sion med en stor del av alla frivilliga i kyrkan, fått spontant fin-besök, varit på RiskZon med en del av närpes-folket som förirrat sig in till stan.
Spontan-besök är absolut en av de bästa besöken man kan få! Går i smyg omkring och önskar mig massor av dem nu i höst. I fredags ringde plötsligt Kim och meddelade att han kommer till mitt och 5 minuter senare stod han utanför dörren. Hur kul som helst!
Själv jobbar jag däremot på min spontanitet. Det finns egentligen många människor jag skulle vilja träffa - ta en filmkväll, en kaffe på stan eller något ditåt - men än har jag inte lyckats ta kontakt. Men, hur svårt ska det vara? Jag känner ju människorna!? Tydligen är det inte så enkelt. Frågan är om det är mitt förflutna eller "allmän" blyghet som stoppar en.
Så, jag kan ju inte förvänta mig att andra ska vara spontana och hälsa på en eller fråga om man kan ta en kaffe på stan när man inte själv gör det? Det är ju t.o.m den gyllene regeln från bibeln.
“Here is a simple, rule-of-thumb guide for behavior:
Ask yourself what you want people to do for you,
then grab the initiative and do it for them. (Matthew 7:12 MSG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar