Ojojoj, jag har nog haft mycket att tänka på de senaste dagarna, men om en sak är jag nog nästan säker nu. Bönesvar för flera denna vecka. SC har ordnat sig, skulle jag säga. Första träningshelgen är nu kommande helg, och sedan efter två veckor igen. Jag tror det kommer att bli riktigt bra, känner nu inte alla människorna, men, det blir nog bra.
Veckan har nog varit riktigt bra skulle jag säga, slutarbetet är nästan helt över nu, hade min presentation i morse. Gick bra, förutom att tiden tog slut innan jag var klar. Jag har då haft väldigt mycket att tänka på.
Gud är mäktig, god. Han talar till oss alla, men på lite olika sätt. Jag får mestadels tankar. Förra helgen tänkte jag över en hel del saker och drömde och fantiserade lite. Sedan under kalaset kommer en fram till mig och börjar diskutera just dessa saker och lite till som jag gått omkring och tänkt på tidigare. Och att avsluta med att säga " jag tycker du ska göra det här, det här och det här" är ett sätt som påverkade mig. Det blev så verkligt, sen att man tidigare gått och fantisera om sådant man trott varit omöjligt och sedan kommer någon och säger "att detta tycker jag du ska göra", då blir det väldigt starkt. Gud är stor, och har planerat vår framtid till det bästa för oss. Men att det ändå blir så påtagligt. Och igen får man se, att med en Fader som Han ska man inte tro att något är omöjligt, ett tu tre är det verklighet. Skrämmande ibland.
Nu ska jag dock filosofiera vidare, sova, och imorgon blir det mera kalas. S är dessutom hemma igen, bara ikväll och imorgon, men, hon är här iallafall, plus att vi nu bestämt när jag ska komma till hennes. De blir nog riktigt bra det här! :)
Veckan har nog varit riktigt bra skulle jag säga, slutarbetet är nästan helt över nu, hade min presentation i morse. Gick bra, förutom att tiden tog slut innan jag var klar. Jag har då haft väldigt mycket att tänka på.
Gud är mäktig, god. Han talar till oss alla, men på lite olika sätt. Jag får mestadels tankar. Förra helgen tänkte jag över en hel del saker och drömde och fantiserade lite. Sedan under kalaset kommer en fram till mig och börjar diskutera just dessa saker och lite till som jag gått omkring och tänkt på tidigare. Och att avsluta med att säga " jag tycker du ska göra det här, det här och det här" är ett sätt som påverkade mig. Det blev så verkligt, sen att man tidigare gått och fantisera om sådant man trott varit omöjligt och sedan kommer någon och säger "att detta tycker jag du ska göra", då blir det väldigt starkt. Gud är stor, och har planerat vår framtid till det bästa för oss. Men att det ändå blir så påtagligt. Och igen får man se, att med en Fader som Han ska man inte tro att något är omöjligt, ett tu tre är det verklighet. Skrämmande ibland.
Nu ska jag dock filosofiera vidare, sova, och imorgon blir det mera kalas. S är dessutom hemma igen, bara ikväll och imorgon, men, hon är här iallafall, plus att vi nu bestämt när jag ska komma till hennes. De blir nog riktigt bra det här! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar