Jag gillar nog de bloggar som man kan riktigt identifiera texten med skribenten. Alltså, så att när man läser texten kan man riktigt höra personen säga så, för det är något som skribenten bra skulle kunna säga annars också. Att skribentens personlighet lyser igenom, och plötsligt känns det som om personen i fråga befinner sig i samma rum och berättar allting istället för det faktum att man faktiskt läser en skriven text.
Man blir så glad av sådana blogginlägg. Vet inte hur andra ser på min blogg, men ibland är det faktiskt ganska roligt att bara skriva det som kommer till en och inte ha på någon desto större censur. Som igår när jag talade om saker som trillar ner från någon hylla, fast vad har den hyllan med saken att göra? Inget över huvud taget. Men lite kul var det. Min vän som var hit idag och som jag läste upp det stället för fick sig ett gott skratt i alla fall.
Skulle vilja var just så oftare. Vad skall vi kalla det? Filosofisk? Eller så kallar vi det bara hjärnsläpp utan censur. Jag vet inte. Egentligen har det väl inte så stor skillnad det heller. Allt behöver inte vara rakt upp och ner svart på vitt, utan man skall få vara lite kryptisk ibland. Följ inte alla andra för att de går åt ett håll, utan tänk efter själv vart du vill gå och gå sedan dit. Det finns ändå någon som gått vägen före dig, så du är inte ensam.
Förstår nog ännu inte hur alla mina inlägg kan bli så arma långa. Jag tänker för mycket. Så, där har vi svaret. Jag borde sluta tänka. Fast ibland är det ju bra att tänka lite. På tal om - vad skall vi ta? Vinbär? - så ser nu saker och ting ordna sig med personer till powerpointen. Förr var vi ynka tre, nu ser vi ut att bli närmare nio stycken! Detta gillar vi, starkt!
Nu när vi tänkt färdigt på vinbär och alla som läser och orkat läsa så här långt tycker att jag är helt virrig/konstig/knäpp eller helt enkelt mig själv kan vi bara summera dagen att den nog varit bra. Saknar er som inte är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar