Nej, detta har nog inte varit en bra dag. Alls. Känner mig ganska så totalt misslyckad. Känns som att alla tankar, känslor och funderingar har snurrat runt så mycket att de slagit knut på sig själva. Jag fanns inte här för min vän när hon behövde mig utan befann mig på annat håll. Visst, jag kunde inte göra så mycket åt det, men det svider.
Inom mig pågår en diskussion som lyder något i stil med "hur gick det här till?", "hur blev det så här?", "jaha, hur ska vi reda upp denna härva med knutar, bara knutar så långt ögat kan nå". Illa. Inget är väl riktigt som det skall vara. Förutom att vi nu äntligen är alla kämppisar samlade hemma igen. Vår saknade vän M-L har nu anlänt från Kreta och nu håller vi nog kvar henne ett bra tag. Fast det går inte så bra, imorgon åker hon till medeltiden.
Nu va ja allt rolig va? Visst? (tystnad) Nehe, då går vi vidare då, var var jag? Hm, just ja. Ne, inte vet jag vad jag har mer att tillägga, jag misslyckades, avslöjade mig själv säkert för ett bra tag sedan, fanns inte där när jag behövdes, tränger mig på. Det enda som inte har ändrats är Jesus. Min fasta klippa. Och tur är nu det.
Nej, jag klagar egentligen inte, säger bara sanningen. Och nej, jag har ingen bra självbild. It's a bad day.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar