Det var en fin tanke det där med att vi alla skulle ta och uppmuntra någon ikväll. Vår uppgift var att skicka ett fint meddelande till fem personer som står oss nära, eller som vi var tacksamma till. Nå, om man då är lite på 70 personer på mötet kom detta att leda till att det skickades åtminstone 350 uppmuntrande meddelanden. Inget går upp mot att få ett spontant och uppmuntrande meddelande.
Detta är då en förklaring till om det var någon som fick flera uppmuntrande meddelanden där runt en 8 - 9 - tiden idag. En fin tanke, och något jag tycker borde göras mycket oftare. Att helt enkelt uppmuntra folk i vår omgivning. Både de som vi ser varje dag eller som bor relativt nära oss och som vi ser på en vecko-basis, men även de som bor längre bort. Jag tror det är viktigt att visa dessa att vi fortfarande bryr oss om dem och tänker på dem trots avståndet emellan. Jag tänker ofta på de som är lite längre bort.
Jag hittade idag lite liv i den gnista som en gång brann för powerpointen i Sion. Skönt. Hoppas bara den hålls vid liv. Blev annars en erfarenhet rikare idag. Den erfarenheten som kallas "att låsa ut sig själv". Till råga på allt lyckades man tajma det hela med att båda kämppisarna var hem-hemma hos sig. Nice. All ära till att man har en lärare med reservnyckel ett halvt kvarter bort.
Vi talade om att vara en sann vän idag. En sådan vill jag kunna vara. Någon som man alltid kan ringa, någon man alltid kan gå till när allt inte står rätt till, eller när man bara vill tala. Jag vill finnas där för dem i min omgivning. För mina vänner och bekanta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar