Denna dag har väl varit ganska lång den också. En dag med fyra och en halv timmes ledarskola tillsammans med celledarna. Jag har saknat den gemenskapen. Att samlas tillsammans och be, få undervisning och äta tillsammans. Det är nog faktiskt speciellt att äta tillsammans i en större grupp. Insåg idag att det var något som jag saknat från sommarens team. När jag kom hem efter ledardagen sov jag i någon timme, det blev lite sent igår, samt lite tidigt för att jag skall vara helt nöjd i morse.
När man sovit någon timme var det än en gång dags att träffa en massa finfina människor på en förlovningsfest jag var på. De är så söta. Riktigt trevligt var det också. Värsta skridskobanan när man kom ut genom dörren och skulle nerför trappan, men tar man det lugnt och försiktigt gick det nog bra.
Ruggigt väder att köra i, slask och svinigt halt. Sedan när vi var ungefär ett kvarter hemifrån var det ett gäng ungdomar som kastade en kaskad av snöbollar på bilen. Dagens ungdom. Illa. Fast bilens ägare hade nog den största reaktionen av oss i bilen. Konstigt att bara vara passagerare nu när man i princip vant sig vid att vara den som kör.
Livet är nog rätt så underbart. Vad vore nu livet utan Jesus och alla Bröder och systrar i Honom? Människor är fantastiska. This is the place I call home, the place where I belong right now. Vännerna gör vardagen till äventyr och fantastiska upplevelser. Även om saknaden efter de som bor längre bort river i en, så vet man att de har en speciell plats i ens hjärta eftersom saknaden är så stor. Dessutom gör saknaden att återseendet blir mycket roligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar