Jag är på väg tillbaka. På flera sätt. En del är väl bättre än andra. Jag är på väg tillbaka i vardagen; jag får flytta tillbaka in till stan igen, vilket kommer att bli skönt, men detta betyder dock att jag måste packa, och jag är inte den största understödjaren för packande. Men, måste man så måste man.
För det andra är jag på väg tillbaka, alla de tankar som snurrat runt och tryckt ner mig är, ja vad är de? De är inte borta, men de tynger inte ner mig lika mycket längre, jag kan hantera dem och accepterar det som jag tidigare försökte kämpa emot. Och det är skönt att inse, ja det måste vara på det sättet, och det är okej.
För det tredje; jag hittade mig själv tillbaka på den punkt där jag stod för ungefär tre och ett halvt år sedan. Inte helt, men när det gäller en speciell punkt: rädsla för offentliga platser med mycket folk. Jag menar, det höll på att bli för mycket när jag var till en butik idag. Det var inte roligt att inse, och jag vet inte heller varför det är så. Men det är bara att konstatera, en del av min rädsla för människor är tillbaka. Dels människor jag inte känner, och dels för att bli vänd ryggen eller avvisad på det sättet igen som det hände för tre och ett halvt år sedan.
Ja, det var ju fantastiskt. Men jag har nu packat det mesta för imorgon, har ännu en del saker jag borde göra idag, men vill inte lämna min plats framför den öppna spisen. Brasan sprakar så mysigt och den är så värmande, för jag fryser. Inte så lite heller, utan så att jag sitter med vinterjackan på inomhus framför brasan. Dessutom är snart veden slut och jag borde gå ut efter mera ved. Brr.
Det kommer att bli bra, jag har börjat inse det nu. Egentligen har jag vetat det hela tiden, men nu kan jag snart själv börja tro på det. Snart. Gud är god!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar