Har inte haft en sådan lång dag på länge. Detta kan dock bero på att man steg upp flera timmar tidigare än normalt, samt att man faktiskt gjort något idag också. Detta betyder då att skolan har börjat igen. Och det räckte med att man var där i en lektion så var det som om man varit där hela tiden. Nästan lite som ett platt fall.
Alla lärare tjatar nu mer än någonsin om studentskrivningarna. Men är det ungefär 27 dagar till penkkis så börjar det väl vara allvar. På riktigt. Har många planer på vad jag skall hinna göra denna vår, men ännu finns det flera hål som borde fyllas, var jag skall ha min fyra veckors praktik? Nyland? Sommaren tänker jag inte ens nämna!
Just nu är det många tankar som flyger omkring i mitt huvud, inte tunga tankar, men de håller en sysselsatt i alla fall. Saknar nu den kvällen i Mostar då jag och E satt nere vid floden väldigt länge (har ingen aning om hur länge, några timmar i alla fall) och bara talade. Det saknar jag. Att tala, djupt, ytligt, öppet, filosofiera, ja allt!
Varför ska en del människor vara så långt borta? Man saknar ju dem! Plus att det känns så fel att man nästan inte har någon kontakt alls mellan gångerna man ses, och när man ses är det nästan bara på konferenser, och på konferenser så hinner man inte tala så väldigt mycket. Inte djupt och länge i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar