Fick en hög historia böcker av rektorn idag, han tycker tydligen det börjar vara dags att läsa på riktigt inför studenten nu. Nå, det är tre veckor kvar till penkkis, vilket betyder ledighet, så det är väl så småningom dags att börja.
"Gårdagens" inlägg blev lite konstigt, men det kan bero på att jag somnade mitt i det, och bara publicerade det i morse. Den novell jag talade om är under bearbetning, och allt annat rullar även det på. Praktiken har jag inte hört något mer om, samt att det är lite andra förändringar på gång.
Huvudet är så fullt med tankar, män ändå så är det så underligt tomt på samma gång. Jag skulle vilja ut och köra, köra långt och länge helt utan mål, bara jag, Gud och lovsången. Eller så en vän med i bilen som man diskuterar med. Endera. Eller bara att spendera en kväll och en natt på att bara sitta och diskutera allt och inget med en vän. Samma våglängd, samma tankar. Tala om djupa och svåra saker, samtidigt också lätta och roliga saker. Skratta tillsammans med varandra och Gud.
Det är det jag vill göra nu. Tala, långt in på natten. Djupt, om allt och inget. Men just nu finns det ingen möjlighet till det. De jag skulle kunna tänka mig att tala med nu befinner sig någon timmes resande bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar