Det har varit en fin dag. Jag räknar ner tills jag får fara ner till våran vackra huvudstad, konstaterat hur fantastiska vänner man har och irriterat mig över slaskvädret som just nu är så snällt och besöker oss, precis som förra året och åren där tidigare.
Har inte så mycket ideér till vad jag skulle kunna skriva, men jag skyller allt på att alla mina ideér har gått åt till mina noveller, min andra är nu klar och kommer upp här på bloggen till höger så har ni en länk till den, den heter Blicken du gav. Sedan har jag också börjat på en ny, men den är inte klar, bara halva. Kanske.
Det är fint att skriva noveller, man kan drömma sig bort och fundera lite över hur det kan vara. Sedan är det knepigare när man hamnar att fundera över saker som man aldrig själv varit med om, till exempel att fria, eller vad man säger för att ta tillbaka de ord när man sårat någon riktigt ordentligt. Sårad? Ja, det har jag blivit, men ingen har tagit tillbaka de orden. Men det är nu länge sedan.
Egentligen är det ganska fantastiskt att man kan lära sig leva igen. Lära sig lita på människor igen och till och med älska människor igen. Det ni, vi har en god Gud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar