Mitt i allt försvann tiden och det börjat vara läggdags. Jag är tillbaka i staden och får äntligen sova i min egen säng igen efter ungefär en veckas uppehåll. Jag är ensam hemma och har en känsla av att det kommer att vara så ganska mycket denna vecka.
Det känns som att veckan kommer att vara ganska flummig, och det är en del saker som jag borde göra också. Framför allt läsa till studenten och gå på två preliminärer, men även annat som skall tas om hand.
Resten har jag inga ord att beklä det jag vill säga med, så det får bli osagt. Och det är nog för det bästa. Bara det att en resa långt bort skulle sitta ganska så fint nu. Och jag har ingen aning hur jag skall få ett slut på allt detta, det är bara sunkigt. Minnen, varför kan de vara så plågsamma? Varför är det så här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar