Champions

Vasa flippade totalt efter VM-segern mot Sverige med fantastiska 6-1. Tänk! Helt galet, sjukt fantastiskt och fy vad stolt man är över att vara finländare just nu. Obeskrivligt! 

Spenderade tiden för finalen i Sion, den bästa församlingen, för att se hela spektaklet på storbildskärmen tillsammans med en hel drös av de bästa människorna som finns. Min församling. Rycktes själv med i spelet och hoppade, ropade och skrattade varje gång Finland gjorde ett mål. Det var obeskrivligt! Något av det bästa jag varit med om på länge. 

Gudstjänsten som vi hade innan var också mycket bra, ett möte där jag för första gången på en månad, som jag inte haft en uppgift under mötet. Detta gäller då nio möten. Skönt. Det bästa kom sedan när man fick tillsammans med församlingen se den fantastiska matchen. Glädjen var total när segern var klar. 

Vasa flippade som sagt efter den hejdundrande segern. Bilar i mängder åkte ärevarv runt centrum och tutade, blinkade med helljusen och varningslamporna. Varför det alltid måste finnas en nakenchock när något sådant här firas förstår jag dock inte. Men folk ropade, firade, Finlands flagga i massor, fullt med firande folk på torget. Och ännu ca 2 timmar efter segern hör jag biltutor och segerrop från torget med omgivande gator. Det är obeskrivligt. 

En dag som man sent kommer att glömma. En dag då man verkligen borde haft med kameran.