Gång på gång slår det mig att jag satt ribban allt för högt; och varje gång blir jag så besviken både på mig själv och min omgivning. Jag tycks inte lära mig heller, trots att jag vet hur sjukt det tar i slutändan. Så, försök att inte sätta ribban för högt; var inte som mig.
Idag på jobbet var det smått kaos, är man en för lite så är man. Plus att jag varit nära tårarna mest hela tiden; och tro mig, jag har ingen aning varför. Jag hade bara den känslan av att något är på gång, något kommer att hända. Allt medan frasen "just a little time was all we needed; just a little time was all we had" snurrade runt i huvudet på mig. Fråga inte, jag har ingen aning.
Lite bilder från senaste tiden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar