En lång dag har det varit, och inte har jag fått så mycket gjort heller. Solen har tittat fram idag och de flesta spår av snö har försvunnit från vår utsikt från lägenheten. Bara våren skulle komma för att stanna.
Har även varit och handlat lite inför helgens släktkalas, funderat på veckans planer - eventuellt en stundande roadtrip, men jag har ännu inte bestämt mig hur det blir. Lite städning och uppröjning idag igen, och imorgon ska jag försöka ta mig i kragen och städa på riktigt.
Sedan har vi då problemet med mitt fantastiska knä. En dag kan man gå som alla andra, nästa måste man stapla runt med kryckor för att huvudtaget kunna ta sig någonstans utan att det svartnar för ögonen av smärta. Höjden var nog idag när man på förmiddagen inte kände av knä, senare på eftermiddagen kan man inte gå eller ens stödja lite på benet utan att någon skjuter in en pil i knä på en; sedan på kvällen igen kan man gå utan problem. Är det inte underbart?!
Sedan har vi då problemet med mitt fantastiska knä. En dag kan man gå som alla andra, nästa måste man stapla runt med kryckor för att huvudtaget kunna ta sig någonstans utan att det svartnar för ögonen av smärta. Höjden var nog idag när man på förmiddagen inte kände av knä, senare på eftermiddagen kan man inte gå eller ens stödja lite på benet utan att någon skjuter in en pil i knä på en; sedan på kvällen igen kan man gå utan problem. Är det inte underbart?!
Vad dystert och enformigt ens liv man blir när man får sommarlov, eller helt enkelt inte har något att göra. Illa. Kanske en roadtrip skulle sitta fint ändå. Kanske en kortare nu och en till södra Finland nästa vecka? Eller så kunde man alltid skaffa sig ett intressant jobb. Man kan ju alltid hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar