Känslan när man inser att man lever på lånad tid och insikten av att det finns någon där uppe som vill ha en kvar här på jorden ett tag till. Det finns ännu något han vill att jag ska göra.
Var och kollade min bils status idag när jag förde tillbaka bilen jag lånat lö-sö. Det visade sig att det var något besiktningsmannen missat. Det räckte inte med att jag hade ett par bromsar som kunnat sluta fungera när som helst (vilket de gjorde under besiktningen), utan även ett av stabilisatorstagen (?/bakaxelstagen) -s fäste rostat sönder.
Detta betyder att om jag kört i t.ex. 80km/h och det andra staget också gått av vid det samma hjulet gått av så hade det betytt en säker biljett ner i diket. Kanske någon fin piruett där också. Vem vet? Så med ett stag som kunnat braka när som helst = hjulet skulle låsa sig, och ett dåligt bromsrör som kunnat braka när som helst = inga bromsar på bilen så känner man sig ganska lycklig över att leva. - Och att det finns en viss person en våning upp som vill ha en vid liv.
Utöver ett besök till min bil i smedsby har jag även ägnat mig åt min favorit-söndags-sysselsättning: möte i Sion. Sommaren och värmen är också här och det är nästan så att det bara spritter i kroppen av glädje. Glada ansikten, sommarklänningar, träd som börjar bli gröna och människor som blir berörda av Gud. Finns det något bättre? Nja, kanske, men idag har det varit en riktigt fin dag och med facit i hand skulle jag inte ändra på något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar