Har varit en sväng till Solf och städat, åkt tillbaka till stan och kuttat runt i högar med löv medan förbipasserande sneglat - eller som vissa - stirrat konstigt på en. Barnet inom mig bubblar alltid upp nu som då, och en hög med höstlöv går helt enkelt inte att lämna orörd!
 |
| Barnet inom mig - eller jag för 20 år sedan..ett riktigt troll med håret konstant på ända ;) |
Haft ett kort skype-samtal med min ålänning och sedan åkt iväg till Kvevlax med den stora gröna. Varit på ett intressant möte. Två engelsmän var där och predikade, och jag njöt av att få lyssna till lite brittiska. I slutet av mötet bad de alla som var under 25 komma fram och ställa sig på led, och sedan skulle resten komma fram och be för alla oss. Riktigt intressant och verkligen upplyftande! På vägen hem bytte jag sedan från stora gröna till mitt eget röda skrälle. Min absoluta favorit!
Idag har varit en sådan där dag då jag nästan varit beredd att kasta in handduken. Allt har bara gått emot och varit tufft de senaste två veckorna, eller inte allt, men ibland känns det så. Jag vet att jag är där jag ska vara, men det hindrar mig inte från att önska att jag också fick vara på Hills.conf. i Stockholm. Plus mycket annat. Mitt huvud är som ett enda virrvarr.
Det som är lite skrämmande men intressant är att Gud redan för ett år sedan visste att jag behövdes här hemma denna vecka; begravningen på lördag mm. Sedan finns det också andra saker som händer nu som är väldigt jobbiga, och idag har jag verkligen känt att jag bara inte orkar mer. Jag önskar jag hade en trygg famn att vila i och som skulle ge mig tröst. Jag har en, javisst, men den är inte fysiskt här och kan slå armarna om mig och vila sin haka ovanpå mitt huvud. Gud är här, men det är en annan famn jag också längtar efter. Där, nu vet ni.
Ingen är perfekt och alla har det jobbigt nu som då. Inget att skämmas över eller något man måste gömma bort tycker jag. Jag är inte mer än människa och nu är det tungt.
You answere the cry of the broken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar