The funeral

Kunde lika väl ha skippat den här dagen. Sov dåligt och steg sedan upp just i tid innan syrran kom hit och vi lagade oss klara för att åka på begravningen. På vägen dit plockade jag upp två av mina vänner som ställt upp på att framföra en sång under själva begravningen.

Själva begravningen var fin, och under hela öste regnet ner utanför de två glasväggarna. Sången som ML&Sannah framförde var oerhört vacker och rörande. Även om jag hört den innan blev det helt annat sedan under själva begravningen. Efteråt, innan vi bar kistan iväg till själva graven kunde jag inte hålla ihop längre, och då fanns ML&Sannah där. Hur tacksam är jag inte att ni var där!! Ni är guld värda!

Snart började tågandet mot jordfästningen, kistan först och sedan en lång rad med mörkt-klädda människor under sina paraplyn. Ett sista hejdå och kistan firades ner. På väg tillbaka mot bilarna berättade syrran vad hon tänkt på under hela begravningen. 

"Vet du, de e som att medan vi va i kyrkan (kapellet) så va de som att fammo grät, så därför regna de så mycke..men nu har de sluta regna då kistan e i graven å då e de som att hon ha komi fram dit upp ti himlen".

När hon berättade det kunde jag inte låta bli att le samtidigt som några tårar rann nerför min kind. Om hon visste hur rätt hon hade. Redan dagen efter att farmor gått bort fick jag se henne i himlen, frisk och med Jesus vid sin sida. Hon har kommit hem. 

Sedan blev det minnesstund, och under den läste jag upp min senaste novell som i stort sätt stämmer in precis på verkligheten. Bara den delen om killen stämmer inte, men symboliken att tillsammans kan vi klara oss genom detta stämmer. 

Här kan ni läsa novellen jag läste upp idag. Farmor, den är till dig!