Last week of summer

Så, medan jag har njutit av min sista sommarlovs-vecka har fler och fler av mina vänner börjat skolan. Minst fyra har inlett sina högskole-/universitetsstudier och det är något jag inte avundas dem. Även om året som gulis hade sina stunder så är det inget jag vill göra om. Inte heller första informations-veckan då man näst intill bombaderades med information. 

Mina filmkvällar med Sannah har fortsatt och vi har snart klarat oss igenom vårt HP-marathon. Duktigt! Vi har också haft LIFE med två av våra fantastiska tjejer - en kväll med emellanåt ganska luddiga diskussioner men massor av skratt! 

Jag har också varit på en väldigt fin överraskningsfest och fått närpes-besök igen. Alltid lika underhållande då de kommer och varje gång känns det som en virvelvind - plötsliga besök, ståhej, skratt, flipp, aldrig något längre besök och alltid total tystnad när de åkt. Väntar tills nästa gång! 

Jossans - värdinnans - bild från överraskningsfesten :)

Till sist så har jag känt mig som en av de där gamla tanterna i höghusen som håller koll på alla andra hyresgäster/inneboende. Jag har fått nya grannar! Jep, jag är aningen lycklig faktiskt eftersom de som bodde där innan skrämde mig rätt så rejält. Mina nya grannar är studeranden, killar, svenskspråkiga - och faktiskt ganska snygga. Tänk vad mycket man kan få reda på genom att stå på balkongen en liten stund. 

Vem kan trösta knyttet?

Sedan sist har jag bland annat vikarierat på eftis, haft flera filmkvällar, varit på crew-träff i Sion med en stor del av alla frivilliga i kyrkan, fått spontant fin-besök, varit på RiskZon med en del av närpes-folket som förirrat sig in till stan. 

Spontan-besök är absolut en av de bästa besöken man kan få! Går i smyg omkring och önskar mig massor av dem nu i höst. I fredags ringde plötsligt Kim och meddelade att han kommer till mitt och 5 minuter senare stod han utanför dörren. Hur kul som helst!

Själv jobbar jag däremot på min spontanitet. Det finns egentligen många människor jag skulle vilja träffa - ta en filmkväll, en kaffe på stan eller något ditåt - men än har jag inte lyckats ta kontakt. Men, hur svårt ska det vara? Jag känner ju människorna!? Tydligen är det inte så enkelt. Frågan är om det är mitt förflutna eller "allmän" blyghet som stoppar en. 

Så, jag kan ju inte förvänta mig att andra ska vara spontana och hälsa på en eller fråga om man kan ta en kaffe på stan när man inte själv gör det? Det är ju t.o.m den gyllene regeln från bibeln.

“Here is a simple, rule-of-thumb guide for behavior:

Ask yourself what you want people to do for you,

then grab the initiative and do it for them. (Matthew 7:12 MSG)

Got my heart stolen by a little charmer

Igår, tisdag, åkte jag än en gång hem till Solv. Senna gång hade vi avskedsmiddag för våra amerikanska gäster. Det är sådana här helger man ångrar att man inte bor hemma och på det sättet får spendera mer tid med gästerna. Hur som helst var middagen hur härlig som helst! Jag kommer verkligen att sakna moster och hennes festman nu när de så småningom landar hemma i Staterna igen. 

En av våra två amerikanska gäster och MacGyver! 

På kvällen fick vi också besök av MacGyver, en sprallig halv-galen valp som fick ens hjärta att smälta på en sekund! Socker-söt och rena rama charm-trollet! Önskar jag också kunde få en!

Idag har jag återvänt till mina eftisbarn då jag återigen hoppat in som vikarie. Riktiga busungar! Kvällen har än en gång spenderats med en av mina absoluta favoriter: Sannah! Jag har varit lite duktig och diskat, hon har fixat delikata smörgåsar åt sig och hennes festman då de ska på kryssning till Umeå imorgon - en av deras förlovningspresenter! Därefter blev det klassikern, mat&film! Idag tredje delen av vårt HP-marathon. 

Yesterday's line

Jag fachineras fortfarande av att livet verkar gå i vågor. Nej, inte bara verkar - det går i vågor! Ta till exempel hur mycket man har att göra. För ett tag sedan kunde jag chilla dagarna igenom, medan jag nu har de flesta dagar fullbokade. Hur blev det så?

Dopet i lördags var hur sött och vackert som helst! Så även Wilda, sötbollen som stod i centrum för dagen. Efter dopet åkte jag hem till Solf för att spendera kvällen med familjen plus moster och hennes festman som kommit hit från USA. Galet härlig kväll hade vi, massor av skratt och en växande förkärlek till amerikaner. 

I söndags fick jag dock ställa in mina planer på att åka på bond-bröllop och åka till församlingen för att vara med och hjälpa till under gudstjänsten. Så nej, jag lyckades inte med att ha två veckor ledigt - men en vecka verkar än så länge lyckas. Fin gudstjänst var det i alla fall och många fina människor. Därefter hade jag filmkväll hemma i soffan med Sannah som sällskap och bollplank för min antydande irritation. 

Igår, måndag hade jag en omväxlande (vädret) och härlig dag ute på Svedja i Jeppis! Redaktionsmöte var på agendan och vi fick flera nya, väldigt intressanta nummer planerade samtidigt som det diskuterades till höger&vänster. Det har grillats, skrattats och vi hade det allmänt underbart. Avslutade sedan dagen "hjärn-död" på soffan med en film tillsammans med Sannah. Yes, det är en klassiker, men det är ju bra!

Och nej, jag har fortfarande inte lärt mig att hålla mig kort. 

Sunrise

Livet fortsätter och de sämre dagarna ser ut att vara förbi - för denna gång. Yep, har haft en sänka på kanske en-två veckor, men åtminstone nu är det bättre. Vardagen verkar komma igång igen, och jag vet att det gör mycket åt mitt humör och mina nergrävande tankar.

Sommarens sista gardenparty gick av stapeln vid Sion i söndags. Sedan dess har jag också vikarierat på eftis i dagarna tre, haft en helkväll med Sannah - precis som förr i tiden. Vi lagade mat, talade, skrattade och såg en film. Mysigt värre! Jag har också hunnit hälsa på min far, min mor och lite släktingar innan det idag blev girl's day out med Sanna! Vi började med en lång lunch, därefter gick vi skilda vägar en stund innan vi fortsatte med bio-premiär och sedan kvällsmys med en film hemma hos mig. 

Resultatet av att umgås med "mina" eftisbarn i tre dagar ;)

Jag och Sanna på vår girl's day out!

Imorgon är det dop och därefter grillkväll med våra amerikanska gäster innan jag på söndag (förhoppningsvis) får fara på "äkta" bond-bröllop. Därefter blir det en vecka med bl.a korrektur-läsande, redaktionsmöte, studerande, höst-möte, kyrka och förhoppningsvis också life! Hej vardag!

I was thinking about: blogging

Har idag på riktigt tänkt över det här med bloggande. Hittade en rekommendation till min blogg som var närmare två år gammal och det jag läste kunde jag inte längre se i min blogg. Sorgligt. Eller - hur upplever ni läsare min blogg?

Just nu är den rätt så död - jag vet - men snart kommer vardagen igång igen och då ni! Denna vecka är vardagens väcka då stor del återgår till vardagen, skolorna börjar igen och sommaren är slut. Lyckliga vi som går på universitet får ha sommarlov någon vecka till! 

Hur som. Rekommendationen om min blogg sade så här: "..hon skriver om sin vardag, sitt liv med Jesus och om sina vänner. Dessutom är hennes inlägg nästan jämt glada och positiva. Något som Amanda också är bra på är att uppmuntra folk och det gör hon oftast i nästan varje blogginlägg. Jag tycker om att läsa hennes blogg eftersom den handlar om hennes liv och inte om någon annans - hon är helt enkelt sig själv i sin blogg."

Så. Vad ska jag säga? Jag har ofta tänkt på det här med att vara transparent när man bloggar. Ja, jag vill vara helt mig själv och inte ge en perfekt bild av mig själv och mitt liv - för det är varken jag eller mitt liv. Men, sedan har vi frågan, detta finns allt ute på internet, och hur smart är det? Sedan har jag också funderat på, vad vill människor läsa om? Uppmuntran och positiva livshändelser? - Jag tror det, men jag tror också att det blir just den här perfekta glansbilden efter ett tag. Livet är inte bara positivt, lätt och en dans på rosor. Vi har det svårt ibland, och som en del tror så när vi lever med Jesus får vi ett perfekt liv utan bekymmer och svårigheter - men låt mig säga er, det är i princip helt tvärt om. Vi har valt att gå den smala vägen. 

Jag vill vara mig själv, jag står för att mitt liv inte är bra alla gånger, jag står för att jag inte mår bra alla gånger. Jag står för det jag skriver och jag står för det jag gör. Jag vill vara ärlig, jag vill att någon där ute genom mitt liv kan få hjälp på vägen, en uppmuntran eller vad som helst (så länge det är positivt). I want to make a difference! 

Idag, den här stunden är en så liten del av hela vårt liv, men beroende av vad vi gör med den här stunden kan den vara livsomvandlande och leva kvar hos oss i evighet. Valet är ditt. 

Would you love me for me?

Så, vad ska man säga? Mycket har hänt sedan sist. Jag har varit helt utpumpad, allt vad som heter dygnsrytm och matvanor har åkt ut genom fönstret. En vecka som började med väldigt mycket socialt umgänge har slutat med isolering från omvärlden. 

Helgen slutade med 24-timmars vakande/jobbande på Rörrock. Fyra timmars sömn och sedan en bilfärd till Vasa för att direkt åka till Sion för att förbereda gudstjänsten. Skönt att ha pastorn tillbaka från semestern och snart återgår sommar-kaoset till den normala rytmen. 

Rörrock, fråga inte vad som händer på första bilden (vet faktiskt inte) och soluppgången på söndagen vid Grånne

Rörrock

Redrama på Rörrock och sedan Steffi i Sion

På måndagen var det dags för 'one magic monday'-fest i kuni. Picknick, stiliga människor, bugg, utomhusbio och en riktig film-feelis över det hela! På tisdagen kom mor och syster-yster på besök och på onsdagen fick jag äntligen träffa Sannah! Det blev ett fint dygn med LIFE tillsammans med bästa tjejerna, film, flipp, nattliga diskussioner, sleepover, en till film och till sist konstens natt på torsdagen. 

One magic monday

Sannah ♥

Därefter sade det i princip stopp och jag har halvt isolerat mig sedan fredagen. Många tankar som snurrar runt, och eftersom det där med att vara social inte kommer naturligt för mig utan kräver rätt mycket har jag istället stirrat ut i luften eller flytt verkligheten genom en novell, bok eller film.

Rörrock

Lever Närpes-/festival-liv igen. Ni vet, det där då man är vaken hur länge som helst, jobbar dagarna i ända, dagarna innehåller åtminstone 2-3 större el. mindre stressiga/panikartade moments plus att man sover alldeles för lite och saknar ordentliga mat-vanor. 

Jag jobbar alltså i Närpes på festival i helgen. Rörrock närmare bestämt. Jag är pressansvarig, så jag har en orsak att spamma Instagram och FB - eller, det är vad jag ska göra. I praktiken betyder det att jag springer runt och tar 1000 foton, mer eller mindre flyr från typer som fått lite för mycket alkohol i sig och sedan laddar över och publicerar bilder från mitt lilla skrymsle till arbetsplats. 

Jag har varit här sedan onsdag kväll. Innan det har jag renskrivit och haft huvudbry åt meningsbyggnader och dylikt med min korrekturläsare för nya novellen. Jag har städat, packat och ätit middag med min mor. Här i närpes går livet på, vi praktiskt taget bor på Grånne, och spenderar några timmar/dygn hos Kim för att sova lite. 

Nog har det varit roligt också, vilket det oftast också är. Helt bra bänd, och fler bra kommer att uppträda ikväll. Igår stack jag också iväg till Kvevlax en sväng för att fira bästa Sannah&Eino när de förlovat sig.  Nu en liten bildbomb åt er också innan jag ska ta min kamera och knäppa lite fler bilder. 

JA! Kul också att det var någon som ville låna mitt novell-häfte! Fast, jag har lite svårt att veta vem du är eftersom du inte skrev vem du var - jag har mina gissningar, men du kan väl rycka tag i mig när du ser mig? Great!