Grains of Gold

Jag har flera gånger sagt att det är ögonblicken vi minns som gör livet, inte antalet dagar. - Eller något ditåt.

Poteito - potato.

De senaste dagarna har definitivt haft sina guldkorn, och de kan summeras så här: klappen på axeln under Heartbeat, skratten tillsammans med fina människor på UPRISING, uppskattningen man fick vid söndagsmötet (plus ett och annat fint ögonblick på första bänkraden) och till sist gemenskapen under ledarsamlingen. Lägg till Gud i allt det där och alla de andra fina ögonblicken så får du en kombination som inte kan beskrivas med ord - det måste upplevas. 

Lägg sedan till special-delivery från korv-görans i Jeppis på lördagsnatten och dagens lycka då jag äntligen fått tillbaka mitt älskade skrälle (min bil) och där har ni min helg i ett nötskal. De två sista guldkornen är ganska specifika och får tala för sig själva, men de andra så känner jag att jag behöver förklara mig lite. Det är inte kyrkan och evenemangen i sig som blir guldkorn - det är människorna man möter där. Vad vore kyrkan utan människorna?

Vi är Hans händer och fötter, så låt oss då vara som honom och älska de runtom oss.

Ge dem guldkorn mitt i vardagen - tid, kärlek, omtanke, uppmuntran osv.

I och med att hösten drar igång - även om det fina vädret om dagarna indikerar på annat - är det mycket som förändras, vardagen kommer igång på riktigt, studierna startar upp och mycket mer. Det gäller att hålla kvar guldkornen även här, veta vart man ska vända sig för att hitta ljusglimtarna i vardagen. Hitta dina favoriter i en uppsjö med alternativ. Tänk er om ni vill en godishylla med massvis med alternativ, först smått överväldigande, men med tiden hittar du dina favoriter.