Church

Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva allt det jag fått från Sion och alla människor där! 

När jag först kom till Sion, för snart fem år sedan var jag allt annat än en hel människa. Jag var deprimerad, gick med självmordstankar och hade i princip flytt hemifrån. Många av er vet min historia, och vet att jag blev utfryst från mitt kompisgäng i slutet av 9:an och mina föräldrar skilde sig samma vår. 

Jag var människo-skygg, vågade inte släppa människor nära, trivdes inte hem-hemma, hade dålig kontakt med mina föräldrar och i princip inga vänner. Hösten efter nian började jag FKF och träffade nya människor som snart bjöd in mig till Sion. 

Jag kom att för första gången på väldigt, väldigt länge träffa människor som såg mig och som såg förbi den brustna människa jag var och på riktigt älskade mig för den jag var. Jag var så van med att bli "hatad" och att folk undvek mig, så kontrasten blev enorm. Men, sakta och säkert märkte jag hur jag blev hel igen, dels på grund av människorna och deras kärlek, gemenskapen jag blev inbjuden i, men också förstås den kärlek jag fick från Gud - som jag tagit emot i mitt liv lite på en månad innan skolan började. 

Kyrkan - Människorna - Livet

Idag är jag väl fortfarande inte helt helad - jag kommer väl alltid bära några ärr från den tiden. Men, idag har jag mer än ett hem, jag har tillbaka relationen med mina föräldrar, men jag har också hittat mitt hem i församlingen. Jag har fått vänner som älskar mig för den jag är och jag har en plats där jag känner att jag ska vara. Så, varje dag, varje vecka tar jag all den kärlek och gemenskap jag har fått och försöker ge den vidare till andra människor jag möter. 

Jag älskar att få jobba frivilligt i kyrkan mer eller mindre varje möte. Jag får så mycket av det, både gemenskap, tillhörighet och massor av skratt. Men jag får också känna att jag ger vidare av det jag fått till någon som kanske lever i liknande omständigheter som jag gjorde.