This life is all we have - make it count

Borde ta några veckors ordentlig spurt med skolarbeten och min kand. Borde bara hitta lite motivation först, och just nu går den jakten inte så överdrivet bra. 

Under tiden har det varit en del på tapeten. Emilia har återvänt till Nyland efter en sportlovsvecka i filmernas och TV-seriernas täcken. Många fina stunder har vi haft och längtar redan till nästa gång. Sedan dess har jag också jobbat på mitt sociala konto - träffat människor. Går rätt bra när man får två spontana Närpes-besök, har en filmnatt, blir bjuden på lunch i Solf, står som intervju-objekt, har EC-planering samt spenderar tid i Sion. Då står det väldigt bra till med det sociala kontot kan jag säga. 

Trevligt värre är det också och förhoppningsvis hittar man lite studiemotivation nerblandat i allt det här också! Livet snurrar vidare med släktkalas, middag med mor, Närpes-visit, tenter, en kand, EC&Young-planeringar och sådant. Stressigt värre, men så värt det! 

En eftermiddag då vi blev bjudna på te hemma hos Anna och ännu ett besök till Smith's Burger

Hade en spontan 10-minuters photoshoot och en av de söta meddelandena Em lämnat efter sig

Till sist; veckans "repeat-repeat-repeat": Forever and always - Parachute

You make sense of who I am, like puzzle pieces in Your hand

Det var några upp-och-ner dagar där förra veckan och skumma moments,  när hjärnan börjar tänka "hur hade verkligheten sett ut nu om jag hade varit på fel sida om de där två sekunderna?". Tacksam över att få leva och ser nu framåt.

En liten lista som update åt er om de som skett de senaste dagarna, i den ordning de ploppar upp i mitt huvud. Enjoy!

• Emilia har varit hos mig sen i fredas och några dagar till ännu
• Har upptäckt Smith's Burger i Smedsby. Riktigt bra ställe!
• Firat Valentine's Day utan rosor och choko
• Varit i Sion dagarna tre, två Helmner-dagar där man hade media plus Uprising
• Besökt Närpes igen efter tre veckors frånvaro
• Träffat fint folk, sett på film, jobbat
• Och förstås hade vi vår audition för Young på söndagen
• Beställt pizza via nätet
• Jag har jobbat på eftis en dag
• Jag & Em hade en hel pyjamas-dag då vi bara såg på film - typ. 
• Den dagens största bravad var att ta sig ner till Piccolo för att köpa mat
• Jag har haft en dejt på piccolo - hur random är inte det?!
• Hockey - måst jag säga mer?

Two seconds

Det är allt som krävs - skillnaden mellan liv och död. Den skillnaden blev skrämmande verklig för mig idag när jag nere vid simhalls-korsningen stannar för rött ljus. 

På samma gång ljuset slår om till grönt börjar jag köra igen. Jag inser att jag har i fel växel och väljer att växla fast jag vet att bilen skulle klara av att komma iväg i 2:an - det var ju ändå nedförsbacke. Allt detta har gjort att jag är på väg in i korsningen två sekunder senare än om jag direkt accelererat iväg. Skillnaden är att jag skulle vara mitt i korsningen men istället på väg in i den. 

Då susar långtradaren förbi i 50km/h rakt framför näsan på mig. 

Långtradaren kom från vänster och hade kört mot rött, vilket betyder att den skulle ha dundrat in i mig direkt på förarsidan. Sakta körde chauffören inte heller och hastigheten på sträckan är 50km/h. Eller byter till 40km/h just vid trafikljusen. 

Sedan dess har jag inte kunnat låta bli att tänka "what if...". 

Detta är bilden jag har i huvudet. Skillnaden mellan den och verkligheten är 2 sekunder. Tänk om jag bara kört iväg? Hur skulle verkligheten se ut då? Hur skulle det gå med alla projekt? Framtiden? Familj, vänner? Allt. "What if..". 

Tacksam för att få vara hemma. Leva. Ha alla fina människor runt mig och få fortsätta med de jag älskar. Tackar Gud och alla skyddsänglar för det! Galet skrämmande och öppnar ögonen på en.

Two seconds - that's all it takes. 

"Our lives are not just measured in years.

They are measured in the lives we touch around us."

The sky is awake, so I am awake

Man får vara impulsiv och ha smått galna ideér ibland - men många gånger funderar jag faktiskt varifrån jag får allt. Idag till exempel gick jag ut på en 2-timmars promenad. Halv 2 på natten. Helt normalt?

I'm not enough and I'm too much

Tog helt kallt och kopierade denna text Julia skrev. Kunde inte ha beskrivit det bättre själv och hon slog helt enkelt huvudet på spiken. 

"Mitt stora trauma - och säkert många andras - kan sammanfattas i två meningar.

"I am not enough. I am too much." Inte tillräckligt snygg, inte tillräckligt social, inte tillräckligt smart...

 (the list goes on and on) Men för känslosam, för krävande, för invecklad, för behövande, för mycket...

Just nu försöker jag aktivt lära mig att inte låta det här påverka mig och mitt sociala liv alltför mycket. 

Att inte automatiskt dra slutsatsen att det är jag som varit för mycket när jag känner att

någon inte orkar med mig. Inte det lättaste men det är helt klart värt ett försök."

Hur många gånger har man inte kämpat med känslan av att inte vara tillräckligt men på samma gång för mycket? Just det där med att inte vara tillräckligt snygg, social och så bortåt medan man på samma gång känner sig allt för krävande och invecklad. Ugh! säger jag bara. Man är så snabb att dra slutsatsen att man varit för mycket - för påträngande, envis, jobbig, känslosam, behövande - ja, ni vet den rambambulan. Folk brukar säga åt mig att sanningen sällan är så, men hur kan man vara säker? 

Något av det värsta jag vet är att känna sig ignorerad - även om så kanske inte är fallet, men ibland hindrar det inte mig från att känna så. Det är just då man tänker så här "är jag för mycket, för krävande, för behövande, för..?". Jag vill bli ihågkommen, veta av mina vänner att de ibland tänker på en fast det går evigheter mellan man ses. Jag vet allt för många som säger att de finns för en, man får tala med dem och allt det där - men de frågar aldrig hur man har det. Är det alltid jag som ska ta kontakt? Kommunikation brukar fungera båda vägarna. I've been left alone and left behind too many times before.

"Stay strong. Even when it feels like everything is falling apart."

I come to You in pieces, so that You can make me whole

En del av mina "stalkers", som de själva kallar sig, har börjat klaga på det dåliga informationsflödet och tystnaden så jag tänkte att det kanske var dags för en uppdatering. 

Lever som bäst Vasa-livet. Har just börjat en lite lugnare vecka och ska försöka få några sidor nerplitade på min kand. Hittills har jag öppnat dokumentet, stirrat på det och sedan öppnat Facebook istället. Smått tragiskt faktiskt om jag ska vara ärlig, men jag jobbar på det!

Utöver det har jag hunnit träffa många fina människor, vikariera på mitt favorit-eftis, haft pappa&syrran över på middag, varit och simmat, skrivit diverse ansökningar och en artikel, haft LIFE och varit i Sion. Dels på UPRISING som mediaskötare, besökt Midas studio i Replot för att dokumentera inbandningen av nya skivan Sion kommer att ge ut (med endast egetskrivet material) vid påsk, samt varit på söndagsgudstjänst med dubbla uppgift. 

Där emellan har jag också njutit av sovmornar, sett mer än en säsong NCIS, haft en pyjamasdag och sett en och annan film. Allt för att försöka andas emellanåt också och inte bara ranta på i full fräs. Flera vänner börjar bli orolig över att jag ska bli utbränd eftersom jag klagat på att jag oftast känner mig så utpumpad. Men, jag försöker mitt bästa och är inte så orolig själv. Går det åt skogen får ni väl knacka mig på axeln senare, sätta armarna i kors medan ni skakar på huvudet och säger "I told you so..". 

Det ska poängteras, att jag trivs väldigt bra med alla uppdrag och allt vad jag nu håller på med även om jag verkar lite stressad och utpumpad ibland. Som sagt - mycket av det jag gör ger mycket mer än vad det kräver av mig. I slutändan i alla fall. När en "arbetsdag" är slut händer det faktiskt att jag somnar i soffan av utmattning så fort jag satt foten innanför dörren. Men det är en helt annan femma!

Duger det som uppdatering? Kul att höra att folk i alla fall läser min blogg och tack för all uppmuntran som kommit från olika håll och kanter! Det värmer oerhört!

Set a fire down in my soul - that I can't contain, that i can't control

Spirit lead me where my trust is without borders

Let me walk upon the waters wherever You will call me

Take me deeper than my feet could ever wander

And my faith will be made stronger in the presence of my Savior