Hektiska veckor ligger bakom mig och fler hektiska veckor framför. När de varnade (mer än en gång) om dessa intensiva studier vi huvudstupa dök in i, tog jag dem inte seriöst. Jag tänkte att det inte kan vara så intensivt att vi måste skära ner på alla fritids- och föreningsaktiviteter. Till och med meddela våra familjer att vi inte kommer att kunna träffa dem så ofta.
Jag hade fel. Samtidigt vill jag göra revolt - jag kan inte leva med att bara jobba, stressa, skriva och sova. Jag måste få träffa människor. Ha roligt. Umgås med människor. Skratta. Leva.
De senaste veckorna har gått åt till skolan. Ingen överraskning där. En vecka höll vi på med layoutkurs, och som följd är nu alla våra väggar nästan tapetserade med tidningsartiklar och -uppslag. Vi har alltså jobbat med hur man visuellt och praktiskt bygger upp en tidning.
Förra veckan var en bland-vecka med olika kurser, men främst har vi fått kicka igång med våra VBL-artiklar. Så, jag och min 'kollega'&klasskompis åkte en dag iväg till Ytterjeppo för att göra en intervju, och den andra dagen intervjuade vi VD:n för ÖSP och två lärare vid lantbruksföretagarlinjen vid YA. Med andra ord lite tid, massor av artiklar att skriva och en ny kurs denna vecka som går med förvarningen om att vara väldigt intensiv och präglad av tidsbrist.
Jag har vakat två gånger de senaste veckorna. Ofrivilligt. Ena gången skippade jag skolan då jag äntligen somnat en timme innan lektionen började kl 9. Den andra gången vakade jag i 38h innan jag fick någon sömn. Nytt rekord! Det tar vi en liten segerdans på innan vi inser hur tragiskt det egentligen är.
Förra helgen packade däremot jag och tre vänner in oss i en bil, kidnappade en släpvagn och gasade iväg till IKEA. Dyrt blev det, kul var det och så otroligt skönt att fly Vasa & Österbotten för några timmar. Vi flippade, talade och hade allmänt skoj. Jag kom hem med nytt skrivbord, köksbord & stolar, soffbord och lite annat smått och gott.
Till sist, den här helgen har jag & Sannah tagit med vår LIFE ut på en Lifecamp ute på Utterö. Ett dygn då vi fick komma bort, koppla av, umgås, lovsjunga och bara andas. En skön helg utan krav, men vägen dit var desto mer krävande. Men själva helgen var smått underbar.
Först hade jag en riktigt dålig dag på fredagen, det var UPRISING i kyrkan - som var riktigt bra - men jag insåg mest att jag håller på att falla in i mitt "flykt-beteende" igen. Dessutom som grädden på moset lyckades jag tappa min telefon i marken och numera har jag en fin mosaikskärm. Sedan bestämde sig byggarbetarna att jobba helg, så jag har levt i en grön värld efter att de täckt in de flesta balkonger. Plus att det blir så mycket mer utmanande att ta sig ut från gården med bil då de kan stå med två liftar och en paketbil i vägen för utfarten. Passligt sådär när man är sen från början.
För att avsluta veckan och inlägget positivt kan jag säga att jag hade veckans bästa moment igår kväll när klockan just slagit 12 och det mitt i allt bankar på dörren. Utanför står två vänner och säger "nu kidnappar vi dig", varpå en spontan tur längs mörka gator tar vid. Vi flippar (värst av oss alla var chauffören), skrattar och kör hårt. Vi avslutade hemma hos mig med lite mer flipp och härjas innan mina kidnappare sade gonatt och tystnaden återigen lade sig över lägenheten.
Jag tror att på de 75 minuterna så skrattade jag mer än hela förra veckan. #needed