Something beautiful

Det har varit en riktigt typsik lördag. Sov passligt länge, har återigen fixat lite tills EC, sett någon film och lagat mat. Dagens höjdpunkt var när man fick fin-besök av ett fint par från klassen som gick över mig i skolan. Fina människor båda två. 

Lördagar är vanligtvis vilodagar, mer än söndagarna, för det är på lördagarna jag inte brukar ha något program. Söndagarna däremot så är det Sion, plus att det är i princip alltid något man ska förbereda för måndagen. Just nu vet jag inte heller hur min måndag ser ut, aningen spännande. 

12 dagar kvar till EC nu. Det börjar dra ihop sig och det kommer att bli en helt fantastisk konferens! Hoppas vi ses där!

Moving forward and I'll always remember these days

Sista skoldagen i den skolan någonsin var då förbi. Jag kommer aldrig mer att ha en lektion med dem. När man inser detta blir det nog aningen vemodigt. Tänk, tre år tillsammans och nu är allt förbi. Jag har tagit ett kliv in i framtiden.

Kvällen spenderades i Sion på SuperFridayChurch med rivig lovsång och finfina människor! Efteråt blev det kebab på Calzone med fina människor med olika diskussioner och många goda skratt. Dessutom blev vi bjudna på varsitt glas limsa av en av de som jobbar där, eller äger stället kanske? men inte illa! 

Jag vet inget om hur min kommande vecka ser ut, jag vet bara att jag ska börja min praktik, men inte när. Sedan ska jag sitta barnvakt åt min syster medan mam far till Helsingfors, jag ska klippa mig och leta efter outfit till studenten. Det kommer nog att bli en fantastisk vecka, och nu är det snart EC! Hoppas vi ses där!

I am a dreamer and love woke me up

Efter dagens studiebesök kan jag nu meddela att jag är en av redaktörerna på ÖP, och funderar som bäst på om jag ska sända in en kolumn innan denna månads deadline. Kolumnen handlar dels om varför vi firar påsken och om förändringarnas vind. Den är klar, men vet inte om jag skall sända in den. Vi får väl se.

Annars har vi idag lärt oss mer hur man berättar sagor, och man har nu hört diverse mer eller mindre barnvänliga versioner av klassiska fabler och sagor. Dagens utmaning var att lyckas berätta den saga man valt på en minut. Sagan tar vanligtvis ~10 minuter att berätta. Försök det ni. 

Jag har idag fått veta mer om mina uppgifter som Event-Manager under EC och inser nu hur mycket man förväntas hålla i huvudet samtidigt. Tack och lov för papper och penna säger jag bara. Det blir en annan mycket spännande utmaning och jag borde ha det mesta på koll, så mycket koll jag bara kan ha i detta skedet. 

Imorgon är det sista dagen i skolan. Någonsin (i den skolan i alla fall). Som grädde på moset kommer vi även att ha en tent imorgon. Smått sorgligt är det väl att aldrig ha en lektion med den klassen igen. Men det har varit tre fantastiska år. Nya utmaningar på gång, och som jag sade igår: förändringarnas vind blåser starkt, och som vattnet formar stenen kommer tidens vind att forma oss. Vi blir aldrig den samme igen, men minnena och människorna lever kvar i våra hjärtan.

You'll be here in my heart, always

Fick idag vår första läxa på ungefär två månader. En annorlunda läxa dessutom. Vi fick som uppgift att leta fram en saga och sedan illustrera den och memorera den. Jag då med min icke-befintliga konstnärliga förmåga blev kanske inte så inspirerad, men den är gjord i alla fall.

Har inte så mycket att säga idag. Jag vet fortfarande inte hur min sommar kommer att bli, men åtminstone kommer min praktik-tid att spikas nu inom någon dag. Jag får med andra ord veta hur nästa vecka kommer att se ut och förhoppningsvis så även EC-veckan, samt hur länge jag kommer att vara på min praktik. Sedan var det problemet med jobb till sommaren. 

Funderar på nya tider. Förändringens vind blåser nu som bäst och jag gillade starkt pastorns kommentar på min FB status igår gällande mina ansökningar: "Du har fullständig frihet att söka precis vart du vill, så länge du blir kvar hos oss i Vasa ;)" Hur fint är inte det? Fint att veta också att det finns folk som uppskattar det man gör. Så, förändringens vind alltså, varför inte vara lite radikal och klippa bort lite på  halva längden av håret?

Vad tycks?

Love is a shelter in raging storms

Blev halvt förolämpad av en föreläsare idag. Inte för att hon egentligen menade något illa, men det hindrade inte mig från att ta illa upp. Annars en aningen slö dag i skolan, men efter skolan tog jag äntligen tag i allt detta med ansökan. Så nu är jag uppe ur "vart ska jag söka"-träsket en gång för alla och har nu lämnat in både ansökningarna till universitet och yrkeshögskola. 

Nu är det bara att vänta och se, läsa sönder sig med urvals-litteraturen och skriva urvalsproven. Sedan får vi se var jag befinner mig till hösten. Små planer på hur framtiden blir om jag blir antagen och far till Helsingfors har smidits idag. Men för att vara ärlig slits jag nog väldigt mycket om jag vill vara i Helsingfors eller i Vasa till hösten. En väldigt svår fråga. 

Nu är det inte länge kvar tills konferensen börjar, bara lite på två veckor. En hel del att göras än, min praktik kommer att börja nästa vecka och sedan hålla på i ungefär fyra veckor framåt. Jag borde klippa min "kalufs" som någon så fint uttryckte det också. Men, ingen kan hindra den glädje och rastlöshet som präglar mig och min klass; för nu är det mindre än en vecka kvar i skolan! Vem orkar sitta på några föreläsningar då?

God You know what I am longing for

Sista veckan i skolan är inledd. På programmet stod ledarskap och trafikvett. Det blev en hel del repetition, men även något nytt på ledarskapssidan. Jag har ännu inte sökt vidare för nästa år, men jag har ännu fyra dagar på mig innan jag ska ha sökt. 

Jag har nu publicerat min tredje novell, och tanken och drömmen om att en dag kunna sitta med sin egen bok eller novellsamling i handen har åter väckts till liv. Vi får se vad det blir till, men nog vore det väldigt roligt. Borde bara skriva några fler noveller innan jag på riktigt börjar laga boken. Spännande. Det ska även tilläggas att man får hemskt gärna kommentera novellerna här på bloggen.

Känslor och tankar har blivit en del av min vardag, men äntligen känns det som om jag kommer någon vart och jag står inte och stampar på samma ställe längre. Har även idag fått lära mig lite om mig själv och insett några saker om mig själv. Som jag sagt förr så tycker jag ännu: människor är ytterst intressanta. Vänner är vardagens stjärnor.

Forever I am changed by Your love

Filmen vi lagade igår är färdig och kan ses på YouTube. Bara om ni ville veta och se vad vi pysslade på med i några timmar igår kväll. Kul hade vi i alla fall. Den är inte hollywood-klass, men vad gör det? Spontanitet på hög nivå gjorde kvällen. 

Jag fick äntligen fara till Sion idag, och jag har nog saknat det stället. Två veckor sedan senaste gången. Det går bara inte att beskriva den känsla man har när det är kring 100-personer som lovsjunger till Gud och allt man hör är trummorna medan människorna sjunger "I am because You are". Det är passion. Det är något alldeles speciellt att lovsjunga tillsammans med andra. Jag älskar den församlingen!

Idag var en sådan dag när man bara känner att "wow, livet är nog rätt så fantastiskt". Jag hoppas alla skulle få uppleva den känslan. Visst, livet är inte lätt, inte på långa vägar. Men det finns de stunderna när man faktiskt inser att det är värt det. Jag hoppas även du har de stunderna. De gör livet värt att leva. Jesus är livet. 

I'm forever keeping my angel close

Har blivit filmstjärna. Nästan. Så kan det gå om några har tråkigt en kväll och någon kläcker idéen att vi skall göra en film. Vi får se vad resultatet blir senare, vakten på stället vi filmade på var då kanske inte så glad åt vår sysselsättning, men. Kul hade vi i alla fall. 

Utöver att laga filmen med fint folk så hade jag det fina folket på besök en stund senare. Väldigt trevlig. Annars har det inte hänt så mycket idag. Eller, det har varit mycket folk här, mest bara sådana som varit in och ut, men i alla fall. Ovanligt mycket. 

Jag har fastnat för färska rispiråger! Hur gott som helst! För att göra lite reklam då så kan jag rekommendera Imatras rispiråger. Mums. Så, jag är pepsi max- och rispiråg- beroende. Fantastiskt. Fast rispiråger är bättre än godis. Det är alltid något. 

Vi borde bli bättre på att uppmuntra varandra och hålla kontakten med folk. Även jag. Något litet vi ger kan vara en så stor gåva för den vi ger den åt. Ett litet frö blir ett stort träd. Det kostar inget att uppmuntra folk, men det som både en själv och den man uppmuntrar betyder så mycket. Vänner är guld värda, så ta hand om dem!

There's always hope

Den lediga dagen. Eller, den var ledig, men jag valde att skriva en omtent på förmiddagen i alla fall. Mat i skolan med fint sällskap innan man for hem och kastade ett getöga i den mapp med det vi ska läsa till ordningsmanna-kursens tent. Det var inte så lite det kan jag säga. 

Eftermiddagen och tidiga kvällen spenderades genom att åka och handla lite, reda upp i rummet och kolla det senaste som hänt i världen och bland vännerna. Med andra ord, Aftonbladet och Facebook. En film hann jag också med, vilket inte var så ovanligt. Kan väl medge att det i snitt är minst en film/dag. 

Den senare delen av kvällen och in på natten så bestod av först gäst(er) och sedan ut en sväng. Blev först bjuden på mat, sedan och lyssna på lite live-musik innan vi tog en liten road-tripp med fina människor och väldigt fin stämning! En mycket lyckad kväll med nostalgi, fint sällskap, lite för mycket wunderbaum, feelismusik och diskussioner. Skrattat har jag också gjort. Massor. 

Dagens: Vi ser på en film och under en scen visas ett fint stående bord varpå S utbrister: "oj, såntdä sko no vara jättekul ti fara på! ..va heter de? buffé? Samtidigt zoomas bilden ut varpå jag inser: "ööm, nää, de e ingen buffé, de e en begravning".