Är detta mitt liv? Är det denna strid jag utkämpar varje dag? Men tack och lov så är jag ju inte ensam i den striden. Jesus är med mig, och likaså många av mina vänner. Tack!
Började dagen med att inte få en blund sovd på hela natten, inte tills morgonkvisten när jag sov två och en halv timme. Lyckades ändå försova mig, och är nu väldigt trött på att försova mig jämt och ständigt. Oj, nu blev det en lite omedveten ordvits där, men den får vara. Fortsatte dagen med skola, men det var ganska så jätte lugnt hela dagen. Var inte trött eller sömnig på någon lektion heller, så jag var nöjd med det.
Fast, när man sedan kom hem och hade satt sig i soffan kom tröttheten sköljande över en som jag vet inte vad. Plötsligt var den bara där, och jag kände mig helt färdig. Kanske det påverkar en att man bara sovit två och en halv timme i alla fall. For sedan till stenhaga för att få lite miljöombyte när det gäller handlandet, plus att jag slapp gå i regnet in till stan då också. Lite finurlig måste man få vara ibland också tycker jag.
Vi har haft gäster hela kvällen, men det har nog varit riktigt bra. En välsignelse. Är nu rätt så slut, och rätt så orolig, men det var jag även före förstås. Men jag har kanske fått en ny syn på saker och ting, jag vet inte riktigt, men jag tror det. Jag behöver inte skaffa ett jobb, jag har gott om arbete som det är här hemma. Här behövs jag dessutom också. Frasen "Strong tower" far igenom mitt huvud. Känner mig ibland lite så, jag förstår den synvinkeln, men även en fast grund behövs. Den har jag, och även stötte-materialet runt grunden, mina vänner.
Jesus visade ett av de citat/ordspråk jag har hängande på min vägg idag, och sanningen i det ordspråket kom väldigt starkt idag. Detta är sant.
"Människorna är till för varandras skull".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar