You make all things, work together for my good

Kände mig aningen borta och avtrubbad igår. Och totalt slut. Men det gick väl an, tror jag. Vi slutade redan tjugo över två igår, och då hade S kommit till stan, så eftermiddagen var räddad. Efter skolan for vi ut på stan och satt på café en bra stund. Det var skönt, och min spralliga och glada vän överförde en hel del av sin glädje. Det var kul. Och sedan när hon kom hem till oss sprang hon runt och fjolla lite, det var också kul. Sprallig är nog ett rätt så beskrivande ord. Det är ett tag sedan någon har sprungit runt så i lägenheten. Det var roligt att se. Glädjande.

Kvällen fortsatte hos P, där det blev många diskussioner om många olika saker, te och chill. Det var mycket skönt, och väl behövligt. Jag var väl borta lite längre än jag menat från början, men det var nog lugnt. Hoppas jag i alla fall. P fick åtminstone sin biljett till Bergen bokad, så något nyttigt fick vi gjort.

Idag har varit en helt okej dag ändå tycker jag. Utsikten för dagen kanske inte var den bästa när dagen började, eftersom jag idag igen skulle ha fyra timmar finska efter varandra. Kan ju säga då att vi vanligtvis inte har finska efter maten på torsdagar, men eftersom vi är mitt i studentskrivningarna har vi finska prep på filosofin och studiehandledningen. 

Dagens överraskning blev då när rektorn då kom in när vi trodde vi skulle ha finska prep, han singlade slant, och det hela slutade med att han tyckte vi skulle gå ut på en promenad. Förvirringen var väl ganska så total, men vi tog oss ut i blåsten och tog en promenad. Hela klassen följde efter rektorn som gick några steg framför resten av högen. Vi stannade då och då när rektorn hade något att säga om en plats vi gick förbi. Men när rektorn sedan svänger av och går in i Rewell Center är förvirringen tillbaka. Förvirringen hos eleverna lättar inte heller när rektorn sedan går in på Arnold's med 17 förvirrade elever på släptåg. Det hela slutar med att han bjuder alla på munk och kaffe/limsa. De va en bra lektion de.

Resten av dagen har varit helt bra. Efter skolan har jag hunnit vara med mam en stund, hämtat ut mina nya linser, ätit och sedan rusat vidare till ledarskolan. Efter ledarskolan blev det att handla inför skrivningarna imorgon, och sedan hem och chilla. Mina sambos/kämppisar är på teater, så jag är ensam hemma, vilket betyder att ur högtalarna strömmar lovsången. Och jag kan förstås inte annat än att sjunga med.

Ibland förundras jag över min skola. De som bor där runtom måste undra ibland. Idag stod en från klassen ute på gården och spelade elgitarr mitt i blåsten. Det roliga var att vi som satt inne hörde vad han spelade i högtalarna, och killen stod där ute i blåsten. Först tyckte jag det var ganska kul, till jag kom fram till att de testar skolans nya teknik inför julshowen.

Men ändå, grannarna till skolan måste ha kul. Tänk nu allt vad de får se. Elever som fäktas med riktiga svärd, och de som skjuter med pilbågar, de som går på styltor, cyklar på enhjulingar. Folk som springer omkring med diverse olika saker och alla de gånger vi roadar(?) till diverse olika grejjer. Som min vän som sa till mig en dag när hon hade sett några som gick på några styltor på stan tänkte hon direkt att de var från min skola. Vi är kända tydligen. Oj, alltså alla tokigheter vi har gjort i våra dagar. Skolans elever alltså, varit å handlat i pyjamas, gått på stan i snögubbe-dräkt, hela skolan som varit på picnic bakom skolan och allt annat vi nu har gjort. Men kul är det, och annorlunda.

Lovsången har blivit en del av vardagen nu, det är alltid en låt som snurrar runt i huvudet, (Your love never fails) och på en del raster samlas man runt pianot och lovsjunger. Lovsången är konstant på när man är hemma, och Jesus är med. Fantastiskt. Vet du vad? Du är underbar och älskad!