I will never be the same again

Som flera andra lördagar har ja spenderat denna lördag åt chill. Många funderingar, men faktiskt bara positiva idag. Vandrade på stadens gator en stund idag också, såg hela halva stadens mopo-gäng fräsa förbi som en lång mask genom stadens centrum. Talat med en saknad vän som det var ett tag sedan vi talades vid. Funderat på det förflutna och på framtiden.

Det slog mig idag att jag faktiskt bor i en stad. Skratta inte, men det är faktiskt så. Jag ser inte Vasa på det sättet som en stad, utan det är mitt hem. Denna insikt förändrade min syn på staden, och jag kunde konstatera att orsaken till att jag inte sett Vasa som en stad är att jag känner den. Jag vet hur vägarna går, jag vet hur jag hittar, var mina vänner bor, det är mitt hem. En stad för mig är ett främmande ställe som jag inte vet så mycket om, och oftast tappar bort mig i.

När jag senare satt i min sedvanliga fåtölj i rummet slår det mig hur mycket som har förändrats på två och ett halvt år. Hittade ett meddelande jag fått från en av mina gamla vänner som hade värmt mig då och ingett mig hopp. Idag värmde detta meddelande mig igen, och jag kunde inse att det som vännen önskade mig i meddelandet nu var verklighet. Jag såg att jag har ett helt nytt liv idag. Det ända egentligen som är samma från den tiden är min familj. I princip i alla fall. 

Jag gillar mitt nya liv. De möjligheter det fört med sig, allt som jag har fått vara med om och uppleva de senaste två åren. Alla de fantastiska människor jag fått lära känna. Jag har lärt känna mig själv bättre. Plus det viktigaste som hänt mig sedan dess; jag har Jesus i mitt liv nu. Det skrämmer mig att om det som hände då inte skulle ha hänt så har jag inte den blekaste aning om vem jag skulle vara idag, om jag skulle vara överhuvudtaget. 

Lev livet mina vänner! Allt är ju egentligen ändå vad man gör det till, plus vad man har för inställning och attityd till det. Jag tror att detta året kommer att bli så arma najs! Men jag kan ändå inte bara sitta och vänta, för då kommer jag högst troligen att bli besviken. Jag får jobba på det, men i slutändan är allt nog värt det. 

"A friend is somone who 

reaches for your hand

but touches your heart."

Tack för att Du finns!