Livet är ändå rätt så underbart. Idag har jag kommit fram till att saknaden är nog en del av själva livet. Man har ju något att se fram emot, plus känslan när man får träffa den saknade igen. Den känslan vill jag inte vara vara utan, så jag får leva med saknaden. Men det är okej, saknad är egentligen en ganska najs känsla, medan den ändå inte överväldigar en.
Idag har det varit en riktigt bra kväll. SuperFridayChurch i sion, var jag träffade en massa människor som jag inte träffat på länge. Dessutom lite team-nostalgi när Axu och Jonas "rök ihop". Roligt när man inser att man faktiskt har saknat sådant. Sonja fick jag också träffa igen som jag inte har sett sedan teamet. Även många andra kära återseenden, fast dessa var det kanske inte varit så länge sedan sist. Men det förändrar inte det faktum att det var jättekul att se alla idag igen.
När jag var ensam hemma idag bestämde jag mig för att ta lite egen tid med Gud. Lovsången strömmar ur högtalarna, och Jesus möter mig. Det är total glädje, kärlek. Jag är fri, jag är älskad, jag duger precis som jag är. Jag känner mig hel igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar