Ah! Jag kan äntligen se igen! Vilken upplevelse, jag menar, allt är så skarpt och tydligt, och inte minst vackert! Jag kan även se människors ansikten, de som står på avstånd då menar jag. Nog är det lite jobbigt när man ser att någon hälsar på en från ett större avstånd, men man har inte en blåblek aning om vem det är; för man ser ju inte något.
På två dagar har vi nu haft fjorton lektioner, och åtta av dem har varit finska. Och vi jublar av glädje! Nä, väntas nu, så var det ju inte. Hm, jag är ju inte ett så förtjust i skolämnet finska heller, så att ha fler än hälften av lektionerna på två dagar är just finska är kanske inte en höjdare. Idag totalt sex lektioner språk, plus ännu två lektioner biologi. Man är aningen slut efter åtta timmars skoldag.
Dagens: Jag blev nästan påkörd när jag cyklade hem. Det regnade in. Handlade inför morgondagens studentskrivningar. Satte namnlapp på min cykel. Betalade en räkning. Nya linser. Städade rummet. Ledarskola. Tänkte bli påkörd igen, denna gång av en cyklist. Bönesvar!
Studentskrivningar imorgon. Den sorten som jag anser "riktiga", de där man sitter i en stor sal med ett dussin andra abiturienter och skall sitta där i ca sex timmar. Visst man får gå efter tre, men i alla fall. Sedan alla formaliteter som är insnört i det hela, och ja, allt det andra också. Lite bättre är det väl när man får ta med sig lite smått och gått att små-äta medan man skriver. Plus mysigaste kläderna man har, mjukisbyxor, lös tröja, stickasockor och en varmare tröja.
Att avsluta dagen med ett på sitt sätt bönesvar, fast ändå inte. Det är lite svårt att förklara. Hade inte direkt bett om de, men Gud vet ju allt om en, mer än man själv vet, och vet allt man behöver, så. Vet faktiskt inte från vem, och överraskande var det i alla fall, men behövligt. Ja, det är najs.
Ibland visar livet sina soliga sidor även om det är jobbigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar