En rätt så anspråkslös dag egentligen som i stor del har gått åt till film-tittande. Och mycket funderande, en hel drös med tankar som snurrat runt. Det blir nästan inte jobbigare än så. Inte har det funnits mycket jag kunnat göra åt saken heller. Inte vad jag ser nu i alla fall.
Såg i kalendern idag att jag fixat det hela så vackert att jag kommer att ha multimedian i Sion nu på söndag, vilket betyder ungefär en veckas ledighet efter 14 multimediagånger. Hur gick det så fel? Har absolut ingen lust att börja bråka med det systemet igen så snart. Lite ledighet tack?
Allt jag önskar just nu är, tror jag, att fara någonstans med än vän och bara tala. Tala av mig, tala om värdsliga saker, lyssna till den andra, filosofiera och fundera över något man inte kommer att få fram svaret på i alla fall, bara vara, skratta, tala om vad man varit med om, gemensamma upplevelser, tappa kontrollen över tid och rum. Känna sig älskad. Se på en film tillsammans och göra en massa roliga saker.
Det är vad jag vill just nu. Glömma bekymren, lämna dem bakom sig, se en ljusare framtid utan hjärtesorg, gå vidare och hitta sin rätta plats i livet. Jag var på rätt väg, jag var där jag hörde hemma, men någonstans längs vägen hamnade jag in på lite villovägar. Snälla, ge mig denna enda önskan jag har just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar