En dag som stavats "återhämtning". Har sovit många timmar, lite för många enligt en del, men jag anser det bara behövligt. Annars har jag bara tagit det lugnt, försökt komma bort från den senaste veckans stress. Har dock saknat den gångna veckan något otroligt!
All gemenskap, mitt "jobb", vänner, lovsången, mötena, allt! Det har varit en så fantastisk vecka! Det finns så mycket att sakna. Just det där också att man alltid har en massa människor runt sig hela tiden och att man när som helst kan gå till dem om det är något. Att vara där och känna att man bara har ett hav av människor runt sig som man vet att älskar en, just för den man är. Och finns där för en när man har det svårt.
Om det är något jag borde lära mig att göra bättre är att njuta av något så länge det varar. Som just MVV. Visst, jag gick omkring och klagade en del, men först nu ser jag hur mycket av allt jag hade under lägret som jag saknar idag. Jag borde njuta mera!
Jag saknar vännerna. Att ha dem nära. En del saker ångrar jag också. Varför gjorde jag inte det, eller varför gjorde jag inte så och så? Varför fanns jag inte där för den människan? Varför tvekade jag? Varför gick jag inte, eller varför frågade jag inte? Jag antar att jag är för feg. Innerst inne tror jag att jag är rädd för hur de skall reagera och för att bli avvisad. Det har hänt förr, och den gången var konsekvenserna stora. Inget jag vill vara med om igen. Fast idag har jag förstås Jesus, så han får leda mig rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar