Att vara den som har ett hjärta för andra människor och vara den som alltid vill finnas där för andra människor kan ha sina baksidor. Man glömmer bort att fylla på. Man är så fokuserad på hur andra mår och glömmer helt bort sig själv, tills den stund när man inser att man går på tom tank och det bara inte fungerar längre. Det tar tvärstopp.
Igår var en sådan kväll. Redan tidigare på dagen var det också så. Jag grät och berördes, jag lät mig beröras. När det bara blir tvärstopp sådär, när bägaren rinner över, vet man inte vart man skall ta vägen. Huvudet är fullt med tankar som snurrar runt och det är ingen ordning på någonting, men ändå på samma gång är huvudet helt tomt.
Ibland glömmer man bort hur fantastiska vänner man faktiskt har. Är man van att bara se efter och bry sig om andra, ta hand om andra glömmer man lätt bort att det även fungerar andra vägen, att det ibland även måste vara så. Jag har lätt för att glömma bort mig själv emellanåt. Då är det väldigt skönt att se alla de vänner som finns runt en och bryr sig om en. Ser en och visar sin kärlek. Jag har svårt att sätta ord på detta, men igår var det så skönt att höra att när man funnits där för andra när de haft det jobbigt eller velat tala så ville de även finnas där när jag har det tufft eller vill tala. Att göra det mitt hjärta slår för, men tvärtom, mina vänner gör det för mig.
Om det är något som jag tycker är fantastiskt så är det när vänner bryr sig om varandra. Som jag såg igår, människor som blev berörda och sökte trygghet och tröst hos någon vän. Vänner som kramades, grät tillsammans, skrattade, eller bara var där för varandra. Jag har lärt mig att uppskatta mina vänner ännu mera. Jag vet att de kan och vill finnas där för min skull, precis som jag vill finnas där för deras skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar