Soon it's here - Christmas time

Saknar jobbet och mina alldeles fantastiska bus-barn! Har nu avslutat min 1,5-veckas vikariat och har ingen aning om när jag kommer att få se dem nästa gång. So sad!

Men, ingen vila ingen ro - har förflyttat mig från mitt älskade Vasa till det speciella stället Närpesien. Ibland känns det som att det alltid är undantagstillstånd utlyst här, man får alltid switcha om till "närpes-mode" när man kommer hit. 

Men, jag hyser stora förhoppningar inför helgens två julkonserter, speciellt efter idag. Har skapat en stjärnhimmel av "levande ljus" (elektriska ljus som ser ut som levande ljus) över scen och ut över publiken. Skogen har flyttat in på varsin sida scen och julklappar ligger utspridda. Manskören har också varit hit och övat - mäktigt värre! Hela bandet har också varit på plats tillsammans med de flesta solister, och jag anar en otroligt magisk julkonsert framför oss!

Dead wind

Det går inte så där väldigt smidigt just nu. Det känns som att jag jobbar väldigt mycket, men samtidigt hinner jag inte med allt jag borde göra. 

Har jobbat på eftis/morris denna vecka tillsammans med mina bus-barn. Stor-trivs där även om de är smått vilda emellanåt. Lyckades även - tyvärr inte så överdrivet förvånande - försova mig på tisdagen. Pinsamt och väldigt jobbigt. Snön kom också på torsdag kväll så det var lyckliga barn som lekte i snön på fredagen. 

Jag försöker skriva på kandidaten men det går nästan bakåt istället för framåt. En och en halv vecka till deadline. Jag har dessutom fått en hög nya deadlines från skolan som ska göras. Tjoho. Jag har jobbat med julkonserten vi ska ha i Närpes om mindre än en vecka och dessutom varit i Närpes ett dygn och ägnat oss åt en massa förberedelser. 

Torsdagen blev ett litet andrum med lovsångskväll i Sion. Men det dröjde inte länge innan det lugnet byttes till ångest. Inget farligare hände, men vi säger så här: jag söker just nu en ny bil. Ungefär det sämsta som kunde ha hänt just nu. 

Lite bättre blev det igår när jag var och firade älskade Jossan på hennes party med USA-tema. Galet skönt att släppa allt för några timmar och umgås med så fina människor. Behövde det verkligen och åkte inte hem innan jag nästan somnade på soffan där någon gång efter kl. 4. 

Idag blir det närmare 10-11 timmar i favorit-kyrkan och ska försöka andas lite innan nästa veckas dunder-rambambula kickar igång med morris/eftis-jobb i tre dagar, närpes och julkonserten resten 5-6 dagar samt skrivande av kandidat och övriga skolarbeten. Ugh!

Morgonstädning inför dagens två möten!

Give me the strength to live the life You've given me

Update? - Yes, please.

Ibland tänker jag att jag borde blogga oftare för att komma ihåg vad jag gjort, men sedan igen så händer det ibland inte så mycket så man har ändå inget att skriva om. I torsdags däremot - vilken dag! 

Jag var hög på socker mest hela dagen, skrattade och flippade massor, träffade människor, bowlade och fick två sidor skrivna på min kandidat. Det sista är jag smått stolt över med tanke på hur flippad hela dagen var! 

I fredags var det kandidat och Uprising som gällde. Jag och Joss satt längst fram under predikan och emellanåt höll vi på att skratta ihjäl oss under predikan - vi har världens bästa pastor bara så ni vet! Igår hade jag en av de där chilla-på-soffan dagarna. X-antal filmer såg jag och kastade några ögon på kandidaten. 

Idag, söndag, har jag varit i Sion igen. Lika kul som vanligt! Hade media idag och dessutom en lärling med! Super roligt att (äntligen) få med lite mer folk efter att vi varit så få en längre tid. Efter mötet satt jag och Bree på en pizzeria i närmare två timmar innan vi halvt blev utslängda därifrån för att de ville stänga. Oh-o.

Nu borde jag ha sovit för flera timmar sedan - ska upp till jobbet om mindre än 6h. Jobbar på morris/eftis i 1,5 vecka nu innan det därefter blir Närpes och vår julkonsert under lilla juls-helgen! Har ni vägarna förbi så kom gärna dit! Julmys och julstämning på hög nivå utlovas! Är man i Vasa kan man istället fara på Sions julkonsert!

Over&out. 

40 days til Christmas

Sitter - som vanligt - och gör allt annat än att skriva på kandidaten som jag borde. Jag är inte bra på det här alltså. Lite självdisciplin tack! 

Sitter istället här och låter en film gå i bakgrunden medan jag skriver en novell, livs-filosofierar och drömmer mig bort på en vinterkryssning till Stockholm. Två nätter ombord M/S Grace och en dags julshopping i Stockholm med chill på mitt favorit-café. aah! Nåväl, drömma kan man ju alltid.

I övrigt har jag försökt få ordning på mitt liv igen inför några mer hektiska veckor framöver. Kanske just därför jag drömmer mig bort. På agendan står kandidat-skrivande då 10-sidors deadlinen just knackar på dörren. Annat som knackar på dörren är en veckas jobb på mitt favorit-eftis och en vecka i Närpes då julkonserten går av stapeln.

Sedan efter det börjar det kanske vara dags för julen att knacka på dörren - julklappar, levande ljus,  julmusik, julgranen, julfester, snön!  

Church

Det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva allt det jag fått från Sion och alla människor där! 

När jag först kom till Sion, för snart fem år sedan var jag allt annat än en hel människa. Jag var deprimerad, gick med självmordstankar och hade i princip flytt hemifrån. Många av er vet min historia, och vet att jag blev utfryst från mitt kompisgäng i slutet av 9:an och mina föräldrar skilde sig samma vår. 

Jag var människo-skygg, vågade inte släppa människor nära, trivdes inte hem-hemma, hade dålig kontakt med mina föräldrar och i princip inga vänner. Hösten efter nian började jag FKF och träffade nya människor som snart bjöd in mig till Sion. 

Jag kom att för första gången på väldigt, väldigt länge träffa människor som såg mig och som såg förbi den brustna människa jag var och på riktigt älskade mig för den jag var. Jag var så van med att bli "hatad" och att folk undvek mig, så kontrasten blev enorm. Men, sakta och säkert märkte jag hur jag blev hel igen, dels på grund av människorna och deras kärlek, gemenskapen jag blev inbjuden i, men också förstås den kärlek jag fick från Gud - som jag tagit emot i mitt liv lite på en månad innan skolan började. 

Kyrkan - Människorna - Livet

Idag är jag väl fortfarande inte helt helad - jag kommer väl alltid bära några ärr från den tiden. Men, idag har jag mer än ett hem, jag har tillbaka relationen med mina föräldrar, men jag har också hittat mitt hem i församlingen. Jag har fått vänner som älskar mig för den jag är och jag har en plats där jag känner att jag ska vara. Så, varje dag, varje vecka tar jag all den kärlek och gemenskap jag har fått och försöker ge den vidare till andra människor jag möter. 

Jag älskar att få jobba frivilligt i kyrkan mer eller mindre varje möte. Jag får så mycket av det, både gemenskap, tillhörighet och massor av skratt. Men jag får också känna att jag ger vidare av det jag fått till någon som kanske lever i liknande omständigheter som jag gjorde. 

Candlelight and writing

Berättade jag någonsin för er att jag under min feberyra fick för mig att möblera om? Kanske jag inte gjorde det. Anyhow - jag gjorde så i alla fall eftersom jag tyckte det var allt för tråkigt att ligga nerbäddad i sängen utan att kunna se på TV, så då tog jag förstås min 1,60cm säng och flyttade den från sovrummet till vardagsrummet och soffan till sovrummet. Så mycket bättre!

Sedan kanske det kan nämnas att det har lämnat så också i en vecka nu. Sängen är kvar i vardagsrummet, men soffan har kommit tillbaka - köksbordet fick flytta till sovrummet istället. Så gjorde jag för att jag och min LIFE hade filmkväll i tisdags och den här möbleringen var så mycket mysigare och bättre! ..och nu vill jag inte möblera tillbaka eftersom det är så mysigt - speciellt när man tänder ett dussin ljus runtom i lägenheten också. 

Sedan, ett tips till alla er som skriver kandidaten eller magistern: träffa din handledare, ofta! Haha! Jag menar, man skriver som ett fån just innan man ska träffa handledaren bara så att de inte tror att man inte gjort något alls sedan senast, och sedan när man kommer därifrån är man så inspirerad att man skriver massor efteråt. Inte så dumt om jag får säga det själv - och ja, ni kan ju gissa vad jag har gjort idag då. Jo, träffat min handledare efter att jag stressat som ett fån och innan jag satt och jobbade av ren inspiration. 

Duktig Amanda! *klappar mig själv på axeln

Take this life, Lord it's Yours, Have my heart - have it all!

Dags för en uppdatering igen? Tänkte väl det.

Så, vad har hänt sedan senast? Jo, jag har åkt på en ordentlig förkylning som jag har känt ligga och vänta under ytan i över två veckor, men i torsdags sade det *poff* och jag var bokstavlig talat däckad. Låg då med mjukisbyxor, stickasockor, benvärmare, tjock-tröja, huppare, halsduk, mössa och två täcken men frös ändå. Kul.

Förkylningen har gått upp och ner hela helgen, men har inte släppt helt och hållet ännu. Min röst går i samma vågor och det där att jag tappar rösten har blivit vanligt. Min dygnsrytm är åt skogen och jag sover lääänge, bara för att sedan vaka i över 24 timmar innan jag kan somna igen.

Envis som jag är spenderade jag ändå några timmar på UPRISING under fredagskvällen och likaså på möte i söndags. Men är Andreas Frankner på besök från St.Petersburg så måste man bara fixa sig frisk nog att ta sig till kyrkan! Pimpla te, burana, ligga nedbäddad och bara se på film eller läsa nåt intressant. Rastlös som man blir då man bara ligger hemma så har rundorna till Sion varit riktigt härliga och viktiga för att jag inte skulle friskförklara mig själv allt för tidigt. Plus att jag inte för något velat missa Frankner i Sion plus att jag älskade känslan av att taket höll på att lyfta under lovsången på söndagen! Love it!

Men, nu är jag faktiskt trött på att ligga nedbäddad hela tiden och har återvänt till uni tillsammans med mina klasskompisar! Instuderingsfrågor inför tent och kandidaten står på schemat! Jag börjar få ännu mer panik med kandidaten eftersom jag ännu inte riktigt lyckas komma igång, plus att jag fått en arbetsvecka till in mellan nu och deadlinen. Tackar nej till jobb och extra pengar gör man aldrig, men detta kommer bli intressant mina vänner!